Kärlekssnårigheter

Har fått i uppdrag att skriva en krönika åt en tidning. Temat är lite typiskt "tjejgnälligt". Mitt eget förslag, så jag har mig själv att skylla. Inte för att det kommer att bli några större problem med att skriva den, men efter ett jättelångt samtal jag hade igår känns det mest oväsentligt och poänglöst. Samtalet handlade om kärlek, på alla möjliga och omöjliga plan. Personens egna kärlekssnårigheter och andras. Efteråt hade jag faktiskt ganska svårt att sova. Jag har skrivit massor om relationer, och kanske är det därför jag upplever det så frustrerande att till exempel inte kunna förklara varför:
- Tjejer dras till svin.
- Blommor och presenter och stora ord ibland är helt rätt, ibland grymt skrämmande.
- "Kännas bra" och "knockad-till-marken-kärlek" inte är samma sak.
- Det man säger inte alltid är det man tänker.
Alla tjejer är ju dessutom olika. Olika som personer, olika under olika perioder i livet och olika tillsammans med olika män....

Okej. Nu har jag raderat cirka tio fortsättningar på det här inlägget. Jag tror att jag börjar skriva den där krönikan istället. Det känns plötsligt mycket mer konkret.