Att gå på kalas i gamla kläder

De senaste dagarna har jag hållit på med korrekturet på boken. En redaktör har tittat på manuset och nu rättar jag stavfel och andra konstigheter. Och ärligt talat - det är dödstrist. Särskilt eftersom jag de senaste veckorna har känt en enorm kreativ lust, jag bara längtar efter att få sätta igång med nästa bokprojekt. Det känns lite som när man var barn och hade fått nya kläder till skolavslutningen. Trots att man så gärna ville, fick man inte använda dem före avslutningsdagen, vilket gjorde att det kändes extra trist att dra på sig sina gamla kläder när det var kalas. Man kan också jämföra det med att ha kylskåpet fullt av goda saker, men att vara tvungen att äta upp resterna först (en princip vi tack och lov aldrig tillämpar hemma hos oss...). Men jag ska förstås inte klaga. Det är roligt också. Ännu har jag inte tröttnat på Lars (huvudpersonen) och hans vänner. Dessutom händer det andra många roliga grejer kring boken just nu. Omslaget håller på att ta form, vi har tagit några bilder till Vårens böcker-katalogen... Men ändå. Så fort jag sätter mig med korrekturet ligger de där och flirtar med mig. De nya färgpennorna till det nya projektet...