Jag tänker på det här med brödrostar. Hur deras designers måste vara funtade. Eller snarare - hur de inte måste vara funtade. Alls. Hur kommer det sig annars att brödskivorna i sju av tio rostar aldrig når upp till kanten på rosten? Och då pratar jag inte bara om en marginal på någon centimeter, utan om en möjlighet att brännskada åtmistone halva handen när man försiktigt försöker balansera ner den mellan de glödheta grillgallren.
Vad är grejen liksom? Hur svårt kan det vara att göra en rost där brödet faktiskt sticker upp en bit ovanför när det är klart? Rosten i den hyrda lägenheten i Frankrike tog priset. Den klämde snyggt åt brödet i höjd med kanten när man stoppade i det, men när det var klart öppnades klaffarna och brödet föll ner i ett öppet hålrum på våningen under... eller ja, i alla fall minst en decimeter ner. Och hela tiden kunde jag höra min mammas röst i örat: "Inga knivar i rosten, inga knivar i rosten!" Tydligen var de ologiska brödrostarna ett problem redan på 80-talet. Någon toastmaster där ute, månne?