När vi var barn hade min pappa en period då han inte kunde tänka sig att dricka sitt morgonkaffe ur något annat än en kåsa. Ni vet, en sådan kopp i plast man har med sig på fjällvandringar. Det smakade så mycket godare, menade han. Knäppt tyckte jag och mina brorsor, fånigt tyckte min mamma som varken förstod varför hennes make plötsligt antagit skepnaden av en frilufsare vid frukostbordet, eller vad det var för fel på hennes cirka etthundra muggar och koppar. Nu, femton år senare, ser jag dock samma mönster hos mig själv. Jag vill inte längre dricka ur något annat än sejdeln. Och ja - allt smakar faktiskt så mycket godare...
Nej, inte öl, champagne... Champagne- & fläderte, alltså.
4 kommentarer:
förstår precis.
Själv har jag ännu inte funnit The mugg eller kopp eller...men jag letar fortfarande/kram Mon.
haha.. jag gav honom en ny kåsa i julklapp förr,förra året men den kom aldrig till användning.. jag tror din sejdel har sin period med :)
/martin
Jag har min jobbmugg hemma resp på kontoret.
Sen har jag min äventyrsmugg som jag dricker ur när jag bestiger berg och när jag är på lekplatsen här utanför med Svante.
Sen har jag min fritidsmugg som det står mitt namn felstavat på och en bil. Svante har tillåtelse att dricka ur den när jag är på tjänsteresa.
Ordnung.
Jaha kåsan ja... *asg*
Skicka en kommentar