Niklas i ett nötskal

Ekonomiskt, visst. Men inte om de ständigt blir kvar hemma i kylskåpet...

Läste ut en bok idag, "Abc" av den danska författaren Ida Jessen. Kort sammanfattat handlade den om en man som träffar en kvinna som har en dotter sedan ett tidigare förhållande. Han är godheten och välviljan själv, hon visar sig bli mer och mer psykiskt störd, i synnerhet när deras första gemensamma barn föds. Flera gånger under dagen har jag kommit på mig själv med att tänka på Joachim, mannen i boken, nästan som han var en levande person. Det är ett bra betyg, tycker jag. Till Ida Jessen alltså. Som författare. Läs boken om ni vill. Den var bra.

Sommaren är härlig och allt det där, men den innebär också ett nytt i-landsproblem. Så här är det: Jag går aldrig på offentliga toaletter. För att understryka sanningshalten i detta påstående vill jag förtydliga: Jag skulle inte ens gå på en offentlig toalett under pistolhot. De enda gångerna jag gör undantag är när följande krav uppfylls:
- Två, tre städerskor i professionell städuniform cirkulerar på platsen. Med bestämda miner. De ska helst utstråla Det här är mitt jobb, jag är stolt över det och fäster yttersta vikt vid nogrannhet. Hade det inte blivit städbranschen hade det förmodligen blivit hjärnkirurgi.
- Ett städschema med väldigt många kryss sitter uppspikat på väggen. Detta måste så klart vara bakom ett glas som bara går att öppna med en nyckel, städerskans nyckel.
- Någon sitter och tar emot pengar i dörren. Minst fem kronor.
Det värsta är egentligen inte själva användandet av toaletten. Jag skulle så klart aldrig ens tänka tanken att vidröra den med någon kroppsdel förutom yttersta spetsen på pekfingernageln (den som petar upp locket om det - panik! - skulle vara nedfällt). Nej, det värsta är att öppna dörren och inte veta vad som väntar, kombinerat med rädslan att den skulle slå igen bakom mig utan att jag hunnit inspektera halten av äcklighet. Gah...
Eftersom jag dessutom lider av minnesförlust kan jag inte komma ihåg om jag hade denna fobi även innan jag sommarjobbade som städerska i gymnasiet. Förmodligen inte. Den (läs Niklas) som säger att jag har fler bakterier i min egen mun och jag vet inte allt, har inte skurat Höganäs biblioteks svinstior... förlåt, jag menar toaletter.
Hur som helst - i-landsproblemet. Att inte kunna gå på offentliga toaletter innebär ju också att man inte heller kan dricka i offentliga miljöer. Vilket kan bli ganska jobbigt. Om man till exempel är i en park eller på en strand en hel eftermiddag. Och det är 30 grader varmt. Hur gör folk? Ja... Just det. Det är därför jag inte badar heller. Nej, men seriöst, är det någon som har något bra tips? Vatten in, men inte ut. Vad är lösningen?

Folk verkar på allvar ha trott att vi är intresserade av huset jag skrev om nedan. Det är vi inte. Låt mig säga så här: Medan vissa är beroende av heroin eller internetpoker nöjer jag mig med en daglig dos Hemnet-knark, oftast toppat med några sköna Blocket-trippar. Alltså no pink little house för oss. Igår var vi på en Celias 30-årsgrill hemma i deras nya trädgård. Utöver 15 myggbett och hamburgare bjöd kvällen på strålande sol, goda vänner, söta barn och alltför mycket rosévin. Var hemskt svårt att vakna i morse och jag skulle ljuga om jag sa att vi var världens piggaste och trevligaste lunchsällskap i Staffanstorp. Men lunch blev det, liksom hejdå till Lotta som nu åker tillbaka till sitt hörn av världen. Trist. Att hon åker alltså. Efter lunchen däckade jag och Niklas i varsin solstol vid Dalby stenbrott.

Vaddå barnen i centrum?

Bror & syster

Däckad i Dalby

Dag & natt

Utsikter från en skön fredag. Först på gräset i Slottsparken, sen hemma på uteplatsen via en trevlig after work på Tempo.

Okej, det finns några minus. Det ligger i Sjöbo. Det verkar inte som att vattnet går att dricka. Vi har inte en halv mille. Men annars... Kolla in. Igår var vi på födelsdagskalas hos Niklas barndomsvän Håkan och hans flickvän. De har just blivit med hus på landet. Inte vidare smart att åka dit mitt i post-stug-traumat. Luften där ute luktade så gott att jag ville spara den på burk. Och kattungen var så söt. Och... Och... Och... Jag måste nog gå i terapi. Du bor i stan. Det är nära till allt. Du är nöjd. Du behöver inget annat. Du bor i stan. Det är nära till allt... Och emellanåt kunde en lite mer bestämd röst bryta in: Du har inga pengar. Fatta det! Du har inga pengar. Fatta det! Fast just den biten fixar Niklas ganska bra. Nu ska jag gå på terminsavslutning på Författarskolan.

Stuga? Vilken stuga? Asså, den.... Nej... Men det kommer andra stugor. Annars är det?

Läste på Jennies blogg om hur hon gladlyssnade på Divinyls gamla hit I Touch Myself. Tycker dock att den är mycket roligare i den här versionen. Hehe.

Om sju timmar ska jag vara på manuskursen. Då ska jag ha skrivit 15 nya sidor på manuset. Hittills har jag gjort 0. Den som gissar rätt på hur många sidor jag lyckas sno ihop under eftermiddagen får en fin vers tillägnad sig, right here on the blog.

Ingen tid på banken förrän torsdag. En 23-åring med pappa i Uppsala "är jätteintresserad". Fan. The Stuga är på väg att glida oss ur händerna. Till en snorunge.

Igår var far och bror på besök. Vi grillade korv, åt jordgubbar och sen var vi så klart tvungna att åka ut och titta på stugan. Igen. Tredje gången på tre dagar. Den var lika underbar. Om ni tycker att min pappa har ett lite skaka-på-huvudet-uttryck i ansiktet på bilden, så stämmer det. Hade jag orkat göra en pratbubbla hade det förmodligen stått: "Linda, Linda, du är rolig du. Var får du allt ifrån?" i den. Han har nämligen varit med förr. Tvingats göra ekonomiska kalkyler när jag fått en "briljant idé", skjutsat mig till än det ena, än det andra. En gång skrev jag en krönika om det i Hennes. Jag hävdar dock bestämt att det är annorlunda med stugprojektet. Jag är ju vuxen nu. Herregud.

Mina intressen är dina intressen

Min pappa har haft många hobbies. En gång tyckte han att akvarieskötsel var det roligaste som fanns. Han visste allt om doppvärmare och foderautomater och ägnade mycket av den tid jag själv lade på Starlet och Trackslistan åt att plantera växter, rengöra filter och dra med algskrapan. Ibland var det lite sorgligt och till och med jag blinkade bort en tår när vi höll begravning för ciklidfamiljen och Black Molly. Att jag tjatat mig blå för att slutligen få akvariet på min 11-årsdag, ja, det hade åtminstone jag glömt vid det laget.
En annan gång tyckte min pappa att mopeder var det roligaste som fanns. Och fram till min femtonårsdag var en moppe det absolut grymmaste jag kunde tänka mig. Varje söndagsmorgon tvingade jag upp min yrvakna pappa för att han skulle ge sin åsikt om en Yamaha DT, färdigprutad och klar eller en Honda MT5, mindre renov. behov. Vi ringde på annonser, snackade topplock, diskuterade kolvringar och det vi två inte visste om insugningsrör var inte värt att veta. Ja, vi var väldigt tajta – ända tills jag insåg att hjälmen inte var förenlig med en 15-årig flickas fåfänga och att en Crescent Compact aldrig någonsin blir lika cool som en DT. Mopeden? Den blev bästis med min pappa och de gjorde många roliga utflykter tillsammans.
Sen flyttade jag hemifrån och lät honom odla sina egna intressen under en tid (undantaget ett antal flyttprojekt, datorinköp, tevekanalsinställningar…).
Men så för ett par år sedan slutade jag på ett ganska roligt jobb för att – som jag såg det – skaffa mig ett ännu roligare. Jag skulle bli med företag. Frilansa. Starta eget, tjäna storkovan och bestämma allt själv. Glad och entusiastisk över mitt nya projekt packade jag bilen (okej, pappa kom upp och packade…) och flyttade från Stockholm tillbaka till Skåne.
Och jag vet inte om det var så att vi gled in i ett gammalt invant mönster – men plötsligt var det jag och min far som satt hos kommunens näringslivssekreterare och diskuterade affärsplaner, skatte- och avgiftsblanketter och konsten att fakturera med finess. Plötsligt var det min pappa som satt skumögd och läste det finstilta från Patent- och registreringsverket, som ringde Startlinjen och ställde frågor och som uppmanade mig att tänka långsiktigt. Plötsligt var det han som funderade på avdrag och reseräkningar och starta-eget-bidrag – och det såg faktiskt ut som han tyckte att det hela var det roligaste som fanns.
Så åkte jag ut på mitt första frilansbesök. Arbetsproverna i en fin pärm och f-skattsedeln som ett bevis på att jag nu var min egen. Nu jäklar skulle jag sälja mig själv! Efter en halvtimme fick jag en fråga jag inte riktigt hade räknat med:
– Vill du frilansa eller vill du ha ett jobb? Det är nämligen så att vi söker en redaktör...
Så gick det till när jag fick jobbet på Hennes (undantaget några svettiga intervjuer och tester). Och så gick det till när jag startade – och snabbt avvecklade – mitt eget företag.
Vem som fick avveckla företaget? Ja, gissa…

Ja, just det, jag har ju en blogg också... Under veckan har jag i princip suttit vid datorn hela tiden. Det nya slutet på boken var väldigt kul att skriva och det blev verkligen en helt annan, mycket bättre story. I torsdags var vi med Berit, Bertil och Lotta och käkade på Amore, som tyvärr tappat all sin charm från förra sommaren. Maten var visserligen okej, men allt det mysiga och softa var borta. Därefter gick vi till Slakthuset för att se The Umbilical Brothers, men den stora stjärnan var helt klart Stevie Starr som uppträdde första timmen. Vilken kille! Vi hade långa diskussioner om hur han bar sig åt för att svälja biljardklot och glödlampor och guldfiskar - och då ska man tänka på att jag normalt sett inte är ett trollerifan.
I fredags åkte vi till Svedala för att titta på Stugan. Jag skriver versalt S för det var verkligen The Stuga. Hela mitt hjärta höll på att svämma över av kärlek. Sedan jag var i tonåren har min mamma sparat en servett (lite töntigt, jag vet, men ändå...) med ett motiv på ett hus med en fantastisk trädgård - och precis ett sånt hus skulle jag ha en dag, kom vi överens om. Och nu har jag alltså hittat det... Ägarna var dock inte där i fredags, så vi fick åka dit igår igen för att titta inomhus. Och det var lika fint! Niklas inställning har pendlat lite. Eftersom han inte alltid drömt om rosenbuskar och äppelträd och hallonsnår och pioner och gröna grindar och jordgubbsplantor och rickepumpar har han förmågan att se på det hela ur ett lite mer rationellt och praktiskt perspektiv. Han är dock inte oförmögen att se att stugan och trädgården är i perfekt skick och att vi skulle få det så mysigt och trevligt där. Så nu ska vi prata med banken på måndag!