Jag och Niklas har en soft helgtradition som innbär att vi ibland inte behöver äta frukost och lunch utan bara väldigt många våfflor. Det är en trevlig tradition. Ännu trevligare hade det så klart blivit om vi kunnat äta skrivmaskinsvåfflor - men det är nog bara en fetisch som väldigt skrivberoende människor förstår. Alltså inte Mr N.
5 kommentarer:
Hallå ja, det är ju ett tangentbord, och jag är ju datanörd.
Ett sådant ska vi ha!
Ja, jag menar väl det. Så tänkte jag när jag läste, men Niklas hade redan hunnit försvara sig. :)
Besserwissers. Det må bli tangentbordsvåfflor, men skalet runt själva järnet är knappast en dator, eller?
Det är ju klart ett våffeljärn - men det får mej att tänka på en av de IBM-skrivmaskiner jag hade som aktiv sekreterare. Har föresten någon av er skrivit på en hederlig skrivmaskin någon gång? En sådan där som man inte kunde "sudda" bort text med, utan fick skriva om sidan igen, och igen och ibland t.o.m. igen. Fattar ni?/Berit
Ja, min första skrivmaskin var en grön gammal Halda (really old school) som jag köpte på loppmarknad. Skrev visserligen inga mängder då, men jag minns att det var jättefrustrerande att behöva riva ur pappret och börja om.
Skicka en kommentar