Alltså. Om det är något jag avskyr så är det att göra saker som känns totalt meningslösa. När vi började Författarskolan gick vi igenom det här med genrer och tidsepoker och stilriktningar och fan och hans mormor. Ganska intressant då i början på en utbildning. Att ha som bas, liksom. Men nu, när vi snart gått ett år - varför ska vi läsa det igen och dessutom svara på några totalt omotiverade hemtentafrågor på temat? Och dessutom - det borde vara vi som lärde läroboksförfattarna något. Den där Litteraturhistoriens grundbegrepp är så pretentiöst skitnödig att jag inte kan läsa en enda mening utan att kräkas.
Så nu känns det bätttre.