Högst förståeligt kände min pappa sig lite felaktigt skildrad i inlägget om odling nedan. Han har så rätt, så rätt. Jag kan bara skylla på mitt dåliga (genomusla!) minne för att jag inte kom ihåg hans potatis-, grönsaks- och blomsterodling i vår första trädgård. All cred till honom. Nästa gång vi ses har han dessutom lovat att berätta allt om sin ungdoms skördar hemma hos farmor. Kanske, kanske är jag nu förklaringen till mitt plötsliga plantintresse på spåren...

Okej, det var den enda bilden från den trädgården jag hade här just nu...