Igår, när Niklas föräldrar var här på middag, pratade vi lite om fröerna jag beställt till uteplatsen.
Värdefull information på det här stadiet: Niklas mamma har händer som är gröna ända ut i fingerspetsarna - ja, förmodligen ända långt upp på armbågarna. Niklas pappa har varit lantbrukare. Alltså, hard core lantbrukare, med traktorer och harvar och arbetsdagar som stäckte sig från bittida till sent. Hard core, alltså.
- Hur mycket kostade den där blomsterängsblandningen? frågade Niklas mamma lite i förbifarten.
- Tror det var typ 80 kronor, sa jag. Ännu mer i förbifarten.
Tre personer i kör (Niklas, Niklas mamma, Niklas pappa):
- 80 kr?!?
Värdefull information på det här stadiet: Jag hör till generationen som på nåder fick ta sin mammas nagellacksborttagningsbomull och odla krasse på: villabarnen som såg rabatt på rabatt förvandlas till gräs för att det var mest praktiskt och minst tidskrävande: vi som fick vår dos av levande djur och mjölkande bönder i Kamratposten eller genom Sommarlovsmorgon.
- Ja, men det var 0,45 kilo, försökte jag.
- 0,45 kilo?!? Tre munnar fortsatte att gapa.
Sen följde en utläggning om majsfält som odlats i USA och hur mycket frö som använts och hur många hektar eller ar eller kvadratmeter det räckt till och trots att jag varken är särskilt matematiskt lagd eller ens vet hur många kvadratmeter vår lägenhet är, så förstod jag att blomsterängsblandningen skulle räcka till väldigt många ängar.
Så, summa summarum: Har du en äng över - skrik.