Efter ett möte med min handledare håller jag på att skriva om slutet på boken - och det blir sååå mycket bättre! Är totalt uppslukad av det, så därför byebye på ett tag.

Nån som börjat ladda för slåttern än? Vill bara meddela att det tar sig:

Jag skulle behöva ett tips. Den som kommer med knepet som leder till resultat vinner... hmm... ett signerat ex av min första roman när den kommer ut någon gång 2047. Okej! Här är utmaningen: Hur, hur, hur ska jag övertala Niklas att vi ska köpa den här? Jag_vill_ha. Tiotusen utropstecken.

Jag och bloggen är verkligen som ett bittert gammalt kärlekspar för tillfället. Jag glor trotsigt mot datorn, den stirrar lika surt tillbaka och ingen av oss vill säga något först. Det händer liksom inget. Eller så här: Det händer många saker, till och med mycket trevliga saker, men inget bloggvänligt. Igår träffade vi Niklas syster Lotta som är hemma från Kina en vända. Henne ska vi träffa ikväll igen, med Berit och Bertil. Vi kommer att göra ytterligare ett försök att grilla på uteplatsen, nu med "a magic tool" från Staffanstorp. Igår var vi också i Höganäs och firade Mors dag. Det var mysigt förutom att det startat ett vägarbete mellan Lund och Landskrona som ska pågå hela sommaren och det var lååååånga köer.

Okej. Jag tittar på det jag skrivit. Det är dödstråkigt. Skoluppsats. Men så är det. Ibland får ni smulor. Ibland tårta. That's life.

Igår lade vi ut gräs i Celias och Patricks nya trädgård vid deras nya hus. Det var faktiskt ganska kul. Men idag när vi vaknade var det inte med träningsvärk - det var med "likstelhet" som Niklas snabbt konstaterade. Jag skämtar inte, jag har nog aldrig varit så stel och öm överallt i kroppen någon gång.
- Brukar det inte bli värre dag två? funderade Niklas.
Jag vågar nog inte gå och lägga mig ikväll...
I övrigt... Efter gräsläggandet var vi och käkade på Svea. God mat och GOD öl. Har inte riktigt insett hur många sorters öl det finns och hur fantastiskt det kan smaka. Förrän på senare tid då. Efter Svea gick vi till Siesta, där det blev vanlig ful-öl. Men det är schyst det också.
Idag har vi, i ärlighetens namn, inte gjort mycket. Stapplat runt en vända på stan. Sovit och sovit lite till. Läst. Skönt.

Igår läste jag ut Katarina Wennstams Smuts (handlar om en fin-på-ytan-familj där pappan köper sex av prostituerade samtidigt som han sitter i teves morgonsoffa och i egenskap av "kändisadvokat" och kommenterar en uppmärksammad kopplerihärva). Den var väldigt bra om än lite förutsägbar. Dagens bästa läsupplevelse var dock när jag på kvällen började läsa om Dumskallarnas sammansvärjning. Den är om möjligt ännu mer briljant den här gången. Har inte haft så kul sedan jag läste Erlend Loes Doppler för någon månad sedan. Ingen som har några bra tips på fler sådana böcker, där författaren släppt alla hämningar och skiter i allt vad realism heter?

Kaffekokaren har nu gett upp efter en mycket bra, men intensiv säsong. Jag tar det som ett tecken på... att en ny bok behöver en ny kaffekokare?

Jag öppnar en ny mapp i datorn. Jag packar en ny anteckningsbok i väskan. Idag ska jag gå från tanke (många tankar!) till handling och börja på ... TADA ... roman nummer två!

Varför hävdar alla hundägare alltid att just deras hund är "världens snällaste" - oavsett hur mycket gläfsbollen hoppar, skäller och lever hundrövare helt lös utan koppel? Exakt hur kan de veta det? För mig är det som att släppa loss en skinhead i tajta jeans som viftar med en kniv framför varje pensionär han möter och samtidigt hävda att "nej, han gör inget, han är världens snällaste". Vad jag vill säga är alltså att jag inte tycker att det är särskilt trovärdigt. Om det inte framgick.

Igår när jag inte kunde somna testade jag några nya egenpåhittade bokstavslekar. Efter några olika varianter fastnade jag till sist för utmaningen "Stava namnet Kennet på det konstigaste sätt du kan". Jag tror att det slutade med Qainéthe...

Nu har jag gjort klart tentan. Manuset till manuskursen i morgon ska bara finputsas lite. Kvar är bara en liten, liten kompletteringen till en artikel, sedan är den också klar. Men det störiga är att jag måste vänta på svar från någon, vilket gör att jag inte beter mig som normala människor - som kopplar av, kanske går en promenad, tar en glass i solen - utan istället vankar rastlöst kring datorn och känner mig stressad egentligen utan anledning. Hallå, han kommer ju att svara, varför inte bara koppla bort det? Fast det är väl så det är - ju mer man har på sitt skrivbord, desto viktigare känns det att avsluta och få undan saker. Ska nog försöka gå ut och bunkra lite syre ändå.

Nu skulle man lätt kunna tro att jag har gått under jorden. Det har jag inte, även om det denna vecka ter sig som ett hyfsat lockande alternativ. Sliter mitt redan slitna hår för den blaséartade tentan, försöker rodda folk som gått på härlig långhelg till artiklar och sörjer att det roligaste - manusskrivandet - också är det minst akuta och något jag kommer att kunna ta tag i ungefär dagen innan nästa kurstillfälle. Men vem har inte skrivit tio sidor manus på en dag? Idag har jag ju lyckats skriva sex sidor hemtenta på fem timmar, så funkar teorin om "ju mer man övar" så ska det nog gå. Jag ska dock inte klaga för mycket. Jag har hunnit med trevliga saker också. I tisdags kväll var min mamma här under några mysiga timmar och igår kväll fick vi besök av Niklas trevliga kusin Nina. Fattar inte att vi redan är i mitten på maj, var tog den här våren vägen, liksom? Var det inte nyss januari?

Alltså. Om det är något jag avskyr så är det att göra saker som känns totalt meningslösa. När vi började Författarskolan gick vi igenom det här med genrer och tidsepoker och stilriktningar och fan och hans mormor. Ganska intressant då i början på en utbildning. Att ha som bas, liksom. Men nu, när vi snart gått ett år - varför ska vi läsa det igen och dessutom svara på några totalt omotiverade hemtentafrågor på temat? Och dessutom - det borde vara vi som lärde läroboksförfattarna något. Den där Litteraturhistoriens grundbegrepp är så pretentiöst skitnödig att jag inte kan läsa en enda mening utan att kräkas.
Så nu känns det bätttre.

Detta är en busy week med hemtenta och tidningsdeadlines och ett filmmanus som ska vara tio sidor långt nästa tisdag. Men det är kul. Också.

Blomsterängsblandningen Del 2

Jag visste att de där fröna skulle innebära mer jobb än vad jag tänkt mig. Så här stod det på baksidan på frölådan (lådan, inte påsen):
Nu går man över till ängsskötsel som innebär årlig slåtter med lie på sensommaren när ängsblommorna har satt frö. Låt höet ligga och torka några dagar så att frön kan trilla ner tillbaka på ängen igen.
Jag får nog ta en veckas semester bara för slåttern nästa år. Nån som vet var man köper en lie?

Julafton infaller i år den 26 september. Då släpps Winnerbäcks nya album. Den 30 oktober spelar han på Olympen i Lund och i morgon släpps biljetterna. Inget, inget skulle kunna hindra mig från att vara först på Ticnet.

Igår kväll började manusskrivarkursen, det var sååå inspirerande. Tempot var högt, jag antecknade mer än jag gjort under två terminer på Författarskolan, läraren var skitrolig och kunnig och när jag gick hem efter tre timmar var jag så sugen på att komma igång. För snabbt ska det gå, efter fem kurstillfällen ska vi minst ha skrivit ett halvt långfilmsmanus var. Har massor av roliga idéer, får se vad det blir.

Morgonen på Mix Megapol Radio City var mycket trevlig. Söta och roliga programledare och mycket att prata om. Tack vare min radiostjärna till brorsa kan jag här länka till ett litet klipp för er som missade.

Missa inte när jag leker Dr Phil i Mix Megapol Radio City 107,0 i morgon bitti vid halvåtta-tiden. Sommarens bästa flirttips utlovas!

För att inte få någon elak pressmänniska på mig måste jag skriva att bilden är ett montage och att jag självklart tycker att alla ska se Dr Phil i TV4...

Högst förståeligt kände min pappa sig lite felaktigt skildrad i inlägget om odling nedan. Han har så rätt, så rätt. Jag kan bara skylla på mitt dåliga (genomusla!) minne för att jag inte kom ihåg hans potatis-, grönsaks- och blomsterodling i vår första trädgård. All cred till honom. Nästa gång vi ses har han dessutom lovat att berätta allt om sin ungdoms skördar hemma hos farmor. Kanske, kanske är jag nu förklaringen till mitt plötsliga plantintresse på spåren...

Okej, det var den enda bilden från den trädgården jag hade här just nu...

Igår såg vi Efter bröllopet - jag igen och Niklas för första gången. Jag fick ett major breakdown à la Lova-att-du-aldrig-dör och snorade ner både mig själv och Niklas.
- Gråter du aldrig när du ser film? frågade jag när jag samlat mig.
- Nej, inte sedan det avsnittet i Dallas där Bobby dog.
Åååh.
Ibland är han så söt att han inte förstår det själv.

Foto härifrån.

Jag och Niklas har en soft helgtradition som innbär att vi ibland inte behöver äta frukost och lunch utan bara väldigt många våfflor. Det är en trevlig tradition. Ännu trevligare hade det så klart blivit om vi kunnat äta skrivmaskinsvåfflor - men det är nog bara en fetisch som väldigt skrivberoende människor förstår. Alltså inte Mr N.

Designern hittar du här.

Idag har vi hjälpt Celia och Patrick med lite flyttbestyr. Detta innfattade bland annat ett hyrt släp.
Niklas: - Kan du gå ut och se så att bromsljusen funkar?
Jag: - Visst!
Jag går ur bilen och tittar.
Jag: - De funkade!
Niklas: - Bromsljusen på släpet, älskling. Inte bilen...
Ibland skulle man kunna tro att jag köpt min IQ på teveshop.

Från hortensia till hasch - idag har vi varit i Köpenhamn och på Christiania. Soft och skönt i solen och hade det inte varit för de sex-sju kamphundar i varierad storlek som cruisade mellan borden hade jag gärna suttit där och druckit öl hela eftermiddagen. För att kunna ta reskostnaden på företaget gjorde vi också ett besök på Erotiska museet. Det var sådär spännande. Ta en gammal grekisk kruka, blanda med några pinupkort, släng in några dildos och krydda med porrfilm från 70-talet på storbild, så får du ungefär vad det var. Sådär spännande alltså. Avslutade eftermiddagen med ytterligare någon öl i parkgräset vid Nørrebro. En fin dag.

Vet inte om det är mitt undermedvetna som börjar förbereda sig för sommarjobbet på Hemmets veckotidning, men något är det som gör att jag plötsligt kommer på mig själv med att surfa på växtnäringssajter och längta efter dagens promenad till torget och blomsterhandlaren. Överhuvudtaget är jag en stor naturknarkare för tillfället, måste vara ute minst någon timme varje dag för att ta in alla fantastiska färger och dofter.

Finast i fönstret - tveklöst Hortensian.

I tre månader har jag vikarierat för matskribenten på Hennes. Det är med sorg jag nu lämnar tillbaka sidan till henne. Ingen tidningsägare där ute som behöver en hungrig (ha ha...) matredaktör?


Fredag betyder att man visst får köpa svenska nypotatis för 150 kr kilot... Och eftersom det är lördag i morgon får man köpa svensk sparris för lika mycket...

Blev plötsligt osäker.
Är fröerna bara något min pappa säger? Något väldigt skånskt?
Heter det egentligen fröna?
Det är inte ofta jag behöver SAOL, men när jag väl behöver den behöver jag den big time.
Den stora nackdelen med att vara språkfascist.

Igår, när Niklas föräldrar var här på middag, pratade vi lite om fröerna jag beställt till uteplatsen.
Värdefull information på det här stadiet: Niklas mamma har händer som är gröna ända ut i fingerspetsarna - ja, förmodligen ända långt upp på armbågarna. Niklas pappa har varit lantbrukare. Alltså, hard core lantbrukare, med traktorer och harvar och arbetsdagar som stäckte sig från bittida till sent. Hard core, alltså.
- Hur mycket kostade den där blomsterängsblandningen? frågade Niklas mamma lite i förbifarten.
- Tror det var typ 80 kronor, sa jag. Ännu mer i förbifarten.
Tre personer i kör (Niklas, Niklas mamma, Niklas pappa):
- 80 kr?!?
Värdefull information på det här stadiet: Jag hör till generationen som på nåder fick ta sin mammas nagellacksborttagningsbomull och odla krasse på: villabarnen som såg rabatt på rabatt förvandlas till gräs för att det var mest praktiskt och minst tidskrävande: vi som fick vår dos av levande djur och mjölkande bönder i Kamratposten eller genom Sommarlovsmorgon.
- Ja, men det var 0,45 kilo, försökte jag.
- 0,45 kilo?!? Tre munnar fortsatte att gapa.
Sen följde en utläggning om majsfält som odlats i USA och hur mycket frö som använts och hur många hektar eller ar eller kvadratmeter det räckt till och trots att jag varken är särskilt matematiskt lagd eller ens vet hur många kvadratmeter vår lägenhet är, så förstod jag att blomsterängsblandningen skulle räcka till väldigt många ängar.
Så, summa summarum: Har du en äng över - skrik.

Valborgshelgen har varit fin med Celia, Patrick och Svante på middag igår och Niklas föräldrar idag. Ikväll invigdes även Niklas nya inlines på Ikeas parkering. Gick kanon, den enda som ramlade var jag!