måndag, mars 23, 2009

Vill Nu Omedelbart

En av mina sämsta egenskaper - som också är en av mina bästa - är att jag är väldigt otålig. Vill jag något så vill jag det nu. Omedelbart. Och oftast är jag beredd på att arbeta hårt för det.
Detta har under årens lopp resulterat i många bra saker, som lägenheter, jobb, resor och personliga mål.
Men det jobbiga med det här - den negativa sidan av otåligheten - är att jag blir oehört frustrerad om det inte går snabbt nog eller om jag stöter på några hinder som jag inte kan ta mig runt, till exempel på grund av okunskap.
I helgen vaknade jag mycket motiverad att ta tag i bokföring och pappersarbete inför deklarationen. Satt hela lördagen och arbetade mycket strukturerat. Hela tiden såg jag målet framför mig - att vara klar, att slippa ha dåligt samvete för att jag ignorerade högen med kvitton och papper.
Idag skulle jag så slutföra, tänkte jag. Kom hem från jobbet vid halv sex. Startade bokföringsprogrammet och stötte genast på motstånd. Slet mitt hår. Blev mer och mer irriterad. Förbannande allt och alla.
Så kom jag på att jag inte ätit. Och att jag faktiskt jobbat hela dagen. Kanske inte så konstigt att hjärnan inte var på topp. Så jag packade ner allt i plastfickor och stängde ner programmet.

Och nu sitter jag här i soffan och försöker bli vän med otåligheten. För trots att jag vet att det är en mycket smartare strategi att spara det sista till helgen - när jag är pigg och utvilad - så är det oerhört frustrerande att inte ha nått ända fram, som planerat. Det liksom kryper i kroppen.

Jag skulle nog må bra att bli lite mer som Niklas. Eller min pappa. Realister. Inse att allt inte kan ske nu. Omedelbart.
Men det är svårt, när man vet att så mycket faktiskt går.
Nej, jag vill nog vara precis som jag är, fast bli bättre på att dra några djupa andetag.

Ok. Jag behövde bara skriva av mig det här.
Svammel.
Stannade du kvar till punkt bockar jag ödmjukast.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Stannade kvar hela vägen! Kan bara instämma och konstatera att jag ärvt samma gen. Finns ingen bättre känsla än att vara klar med något, kunna koppla bort och sen koppla av. Säger han som gjorde läxan direkt efter skolan och packade gympapåsen för att sen kunna koppla av med en cola från hellas-livs och macgyver.
Mvh Lillebror Mikael ( p.s. jobbemackorna till imorgon ligger klara i kylen och nya arbetskläder ligger framme! )

Linda Unnhem sa...

Haha, "cola från hellas-livs och macgyver". Kanske ett par tekakor från Viking också? En päronrulle från Bosse bagare? :-)
Det känns skönt att inte vara ensam! Kram till dig!

Anonym sa...

Du är inte ensam. Tycker själv att det är en ganska charmerande egenskap, den där otåligheten. Eller, det är vad jag försöker intala mig i alla fall.
/En som på fyra år skaffat två barn, hus och kombi