Jag - en otrygghetsnarkoman
Idag hade företaget vi delar kontor med lite party. Istället för att ta med sig presenter uppmanade de alla - i sann miljöanda - att ta med sig böcker, filmer och skivor som man ville byta bort. Ungefär som min gamla idé. Så jag släpade med mig ett gäng böcker och plockade glatt åt mig "I trygghetnarkomanernas land. Sverige och det nationella paniksyndromet" av David Eberhard när det var dags att byta.
- Vad har du tagit? frågade en av mina kollegor.
- Den här, sa jag och visade fram boken.
- Den behöver du ju verkligen, sa han och skrattade lite ironiskt.
- Jaha...?
Det tog två sekunder till innan jag förstod vad han menade.
Och visst - det är kanske ett lite konstigt val för en person som efter tre månader på ett nytt jobb säger upp sig från en fast anställning...
3 kommentarer:
Ska du sluta???
Ja. :-) Efter en hel del vånda hit och dit (Kan man verkligen säga upp sig? Ska man inte bara nöjd med att man faktiskt har ett jobb i dessa tider? Osv Osv) bestämde jag mig för att lyssna till min magkänsla. Jag längtade efter ett jobb att brinna för och det här kändes inte rätt hela vägen. Därför slutar jag vid nyår. Först ska jag fokusera på att skriva bok, sedan får vi se. :-)
Du är så stark, Linda! Modigt att verkligen lyssna på sin magkänsla, tror att du gör helt rätt!
Skicka en kommentar