Igår var det varmt. Då var vi på stranden i Six Fours Les Plages hela dagen. Och blev ganska brända. Så brända att vi inte kunde vara i solen idag. När det var 37 grader varmt.
Därför har vi... tittat på broar. Inte så mycket för att vi är intresserade av broar som för att det var skönt att köra till broarna - med ac:n i bilen. Efter Pont Du Gard och Nyons blev det Avignon igen och godagoda pilgrimsmusslor.

Six Fours les Plages.

Pont du Gard.

Nyons.

Ska han lyckas den här gången? Spännande, spännande...

Behövs inga ord

I morse hämtade vi hyrbilen som vi ska ha en vecka. Tala om frihetskänsla!

Tyvärr har alla solrosfält blommat ut, men det är vackert ändå. På något märkligt sätt.

I Orange besökte vi en gammal romersk amfiteater. Det var varmt. Mycket varmt. Och jag orkade bara lyssna tio minuter på den där hurtiga audiomackapären man fick. Men Orange var en fin stad. Och min Salade Niçoise var god.

Berg & vinrankor.

Well. Ännu varmare.

I Gigondas köpte vi vin...

... och i Vaison la Romaine besökte vi en medeltidsby.

Idag har vi haft en mycket trevlig dag. Sol, trerätterslunch med rosévin, kaffe och bokläsning, mys - ända tills jag fick ett seriöst sammanbrott över att Niklas aldrig lyckas ta en bild där jag ser ens i närheten av normal ut. Och då snackar vi seriöst sammanbrott. Nästan gråt i halsen och "jag vill gå hem". Labilt kan det tyckas så här i efterhand, men, men... Nu är jag dock glad igen. Här kommer tre bilder på Mr Photogenique.

"Upp genom analen, älskling..."

Det finns en sak jag bara gör när vi är på semester - och jag är extremt sugen. För att det är så... exotiskt.
Rensar fisk.

Efter en veckas lugn och ro...

Föll för grupptrycket, reggade mig på Facebook, men fick inga-vänner-ångest och avregistrerade mig igen. Men nu har Niklas suttit med det en halvtimme, citat:
"Shit, har han rakat av sig håret? Kolla, XX har en egen grupp!"
Och då blev jag sugen igen.
Semester alltså. Vad man har tid till mycket.

Om man är 1,50 lång, ungefär lika bred som hög och bär både digitalkameran och sitt försmädliga leende med stolthet, vad tror ni då är syftet med följande påpekanden:
Den franska, engelsktalande guiden: - And he died in julii...
Den engelske, engelsktalande besserwissern: - July, yes...
Den franska, engelsktalande guiden: - On the top you can see a small baby-Bacchyyys.
Den engelske, engelsktalande besserwissern: - Oh, Bacchuuuuuhhhhs!
Den franska, engelsktalande guiden: - And the "cloche" in this church...
Den engelske, engelsktalande besserwissern - innan den franska engelsktalande guiden hunnit prata färdigt: - The bell?
Är det att:
A) Reta gallfeber på resten av gruppen?
B) Visa att han inte sovit sig genom sin egen hemspråksundervisning?
C) Inte kunna koppla av från sitt mellanchefsjobb som han förvärvat sig till efter att ha jobbat sig upp genom organisationen - där han lagt sig vinn om att "alltid tillrättavisa och delegera på ett trevligt och kamratligt sätt"?
Jag vet inte. Men i slutet av sightseeingturen - när vi lekte leken "Vem i gruppen hade du valt att spendera resten av eftermiddagen med?" - valde både jag och Niklas tyskarna som för en gångs skull inte sagt ett ljud.

Idag var vi på en sådan där 2-timmarstur där man blir omkringvallad av en snabbfotad guide i italienska jeans, platåskor och alltför mycket läppstift. Givetvis var jag som vanligt mer intresserad av mina "medturister" än av själva turen, men som Niklas gjorde klart för mig - när jag redan efter 20 sekunder konstaterat att "den där killen har tagit på sig rollen som gruppens spjuver":
- Nu är vi här för att få veta saker om Avignon...
Så då höll jag tyst och fotade lite istället.

Avignon är uppskattningsvis lika stort som Lund. Det finns två stora turistmål, det ena är den berömda bron, det andra är palatset där påvarna bodde på 1300-talet. Om bron är liten är palatset gigantiskt - bara för att ni ska få en uppfattning om proportionerna.
Låt mig sedan säga så här: Niklas var som bekant i Avignon en vecka innan jag kom hit. En vecka = sju dagar.
Låt mig vidare repetera: Lund är ungefär lika stort som Lund. Palatset är gigantiskt.
Ni förstår vart jag vill komma? Jepp, precis:
"Shit, det här har inte jag sett..."
Visst är det sött?

Varför känner man egentligen till bron i Avignon?

"Min målsättning är att gå upp 5 kg här i Frankrike"

Nej, det finns ingen anledning att tvivla.

Det finns en sak jag gärna skulle berätta - som jag i princip skulle kunna berätta - men nej, jag tror jag väntar tills jag kommer hem från Frankrike om två veckor. A bientôt!

Sticka? Jag? Ja, se där vad en veckotidning kan göra med en.

Sms från Niklas:
Mänsklig staty - check.
Karusell på torg - check.
Mysig lägenhet - check.
Gott. Då vet man att allt är som det ska i Frankrike.

Sitter och skriver hemma hos min mamma. Jag har bara varit här i tre timmar men redan har jag fått mineralvatten, kycklingsallad, kaffe och en lyxig apelsin- och limejuice. Snart ska vi fika. Förstår inte folk som åker till herrgårdar, alternativt dragiga sommarstugor för att författa. Det är ju i Höganäs man ska vara.
Något helt annat: Om man vill ha en synonym på "magen" i Word så föreslår programmet "avföringen". Här är jag glad att jag är svensk och plötsligt inte befinner mig i en situation då jag glatt meddelar att "det kurrar i avföringen".
Ja, man kan fusksurfa i Höganäs också.

Ikväll är sista kvällen då jag definitivt vet att jag har någon form av internetuppkoppling. Imorgon bitti kommer de tre Intervac-fransoserna hit och Niklas åker till Avignon. Utan mig. Som jobbar en vecka till och bor hos diverse familjemedlemmar och vänner.
Vid något tillfälle förbjöd jag (okej: uttalade min motvilja mot) att Niklas skulle bli säkerhetsvakt som ett, i hans tycke, behändigt extraknäck under studietiden. Nu vet jag dock vad som skulle vara värre, nämligen att han blev affärsresande eller konsult eller något annat resväsksfolk. Niklas ska vara med mig. Varje kväll när jag går och lägger mig. Punkt. Jag saknar honom redan.
Fast - det kommer att bli soft när jag kommer till Avignon och han redan har tittat ut de bästa frukostställena, det trevligaste bageriet, den mest välfyllda saluhallen, det godaste lokala vinet. Jag kan vänja mig vid tanken att sova själv. Tror jag. Den här veckan har dock varit intensiv. Middagen på Möllan var precis vad vi behövde. Nu ska jag sova ikapp. Godnatt.

Om du är lika analog som jag - testa Fotolabo för att framkalla dina digitala bilder. Jag blev sjukt nöjd - till ett pris av endast 0:75 kr/kopian! Riktigt bra kvalitet och snabb leverans.

Det var alltså inte bara Bröderna Brûlée som tillbringade en skön helg i Båstad. Vi var tre till: jag, Celia och Svante. Hur trevligt som helst med sol, grill och lyxlunch nere i hamnen. Extra roligt är det att jag lyckats bli gudmor till världens sötaste barn - rent objektivt, alltså. Skojigast är att han tror att Niklas heter Lindaochniklas. Han kanske har läst bloggen?

Patrick efterlyste en bild på den stora brûléepuddingen. Jo, det fanns en sådan också i Båstad i helgen. Sex små formar, och så en som var större än alla de små tillsammans. Låt mig säga så här: En kvinna åt ingen brûlée alls, en åt en knivsudd. Två män åt sedan resten. "Dimman" kring Patrick på den här bilden kan bero på brûléeberusning. Niklas min säger allt. 10 äggulor och 6 dl vispgrädde vet var de tar.

Någon från Niklas jobb ringer fast att han har semester. Jag anser mig visserligen vara språkbegåvad, men under de tio minuter de har pratat har de nämnt minst 100 ord och termer jag aldrig hört tidigare. Ibland undrar jag var i hans huvud allt det där gömmer sig. Jag blir stressad och fullständigt blockerad bara av att lyssna på det. Fast det krävs i och för sig inte mycket mer än att någon säger "om du går in på hårddisken..." för att jag ska dunka min teknikointresserade skalle i väggen.

Pojkar & teknik

"Min pappa har ändå också en sån brännare fast den är mycket större och vet du - en gång brände han en brûléepudding som var stor som hela det här bordet och vi fick bara äta och äta och vet du - jag får låna den när jag vill fast att jag egentligen är för liten men han säger att jag kan sånt. Att jag är stor. Får jag prova?"

Om två veckor kommer det tre fransmän till Sverige som ska bo i vår lägenhet. Om inget händer med vädret tills dess kommer de att tro att de kommit till Ryssland eller Finland eller någon annan deprimerande plats på jorden. Alla människor jag mötte på väg hem från jobbet idag var klädda i svart, grått eller brunt. Ingen var solbränd, alla var vita eller askgrå i ansiktet. Jag var inget undantag. På jobbet håller folk på att sticka vantar och göra dörrkransar och provbaka julkakor. Normalt sett brukar det kännas konstigt, men inte i år. Jag börjar känna mig redo för glögg.