Älskling, jag tänkte att vi skulle skaffa ett husdjur...

Ja, man skulle kunna tro att jag snöat in på det här med djur.
Men verkligen, hur kan jag ha levt i 31 år utan att känna till den belgiska jättekaninens existens?

Upptäckte den för första gången i Ängelholms hembygdspark för knappt ett halvår sedan.
Där, i en bur bland helt vanliga små kaniner, låg den och jäste i ett hörn. Och då menar jag verkligen jäste, som en gigantisk pälsdeg, på en bädd av sågspån.

Fick sedan syn på den i ett reportage på jobbet - och nu kan jag inte släppa tanken på hur absurt det skulle vara om vi hade en sådan hemma.
Läser på Wikipedia att:
Belgisk jätte kräver stora utrymmen där den har möjlighet att stå upprätt.

Jag ser framför mig hur jag kommer hem från jobbet. På håll kan jag höra hans tassar - stora som luddiga morgonskor i storlek 43 - klappra mot parketten. Över soffkanten kan jag se hans öron - stora som palmblad - närma sig mig vid dörren.
Vad gör jag?
Klappar honom?
Ger honom en kram?

Och vem ligger i vems knä i soffan på kvällen?
Äter han samma mat som vi? Sitter han på en egen stol?
Står han upp i duschen?
Ska han motioneras - eller räcker det med en snabb tur längs gågatan en långlördag?

Det här söker mig. Jag måste få prata med någon som har en sådan här kanin.

Just nu vill jag inte tänka på att det återstår 26 bokstäver...

Okej. Nu är jag igång.
Alice Cooper, med C, har - håll i er - varit med i The Muppet Show.
The Muppet Show som inte bara är Kermit och Miss Piggy, utan även Kakmonstret.
Kakmonstret som på engelska kallas... Cookie Monster! Med C!

Nu återstår dock bara frågan:
Är Kakmonstret ett djur?

Djurjakt

Jag klickar mig kors och tvärs. Utmanar Google med konstiga sökkombinationer.
Lusläser finstilt filminformation.
Allt för att hitta det där jäkla djuret på C.

Och så plötsligt i Expressens hundtest - en öppning!

Vad heter hunden som är med i tv-serien Huset fullt tillsammans med Olsentvillingarna?

Kan det vara så att...?
Ja!
Ja!
"Comet" är rätt svar!

Nu återstår dock bara den viktigaste frågan:
Kunde han prata?

Huset fullt, ja, men var f-n är hunden?

CCCC...OVA

När jag har svårt att sova brukar jag leka A-Ö-leken.
Ni vet - svenska skådespelare under 30, saker på julbordet, amerikanska städer. Från A till Ö.
Det funkar nästan alltid.
Igår kom jag dock på en kategori som sopade banan med alla andra.
I de flesta fall brukar jag somna någonstans kring R eller S.
Här kom jag inte vidare efter B.
Kategorin var "Djur som kan prata och agerar tillsammans med människor på film".
En svår kategori, särskilt om man som jag avskyr och aldrig ser den typen av filmer.
"Alf" kom dock direkt.
Efter tre gäspningar kläckte jag "Björne". (Jag valde att bortse från det faktum att han är med i TV, inte film.)
Länge, länge låg jag och funderade på C. Dock utan att nå något annat resultat än att jag somnade, vilket var gott nog.
Någon som kan hjälpa mig över puckeln?

Singing in the rain - tror inte det

När man går där och hukar under molnen, med det småspiksvassa regnet och den isande skånska vinden rakt i ansiktet - varför möter man då alltid någon iklädd:
- Ett färgglatt tvåmanstält... förlåt, en färgglad regnrock från Gudrun Sjödén.
Eller:
- Blommiga gummistövlar, inhandlade på någon nätshop, efter tips i Expressens Leva & Bo-bilaga.

En "någon" som skrider fram som om hon hade en käpp i ryggen och sponsorpengar från Stomatol på fickan.

Denna smilande "någon" kan också vara en kvinna med en något för bred bak, inklämd i ett par nya svarta sweatpants från Stadium, sippande på en vattenflaska, med armen liksom vertikalt ut från kroppen.
En "någon" som är påtagligt nöjd över att hon faktiskt kom iväg till veckans Medel Puls-pass - och att hon dessutom gjorde det trots ösregn och trots att Dr Phil kl 15.45 handlade om "Extreme Moms".

De kallar det mindfulness och endorfiner.
Jag kallar det provocerande.

Glömde ju

Ytterligare en kul nyhet:
Bästa Celia (a.k.a Reportermamman) har äntligen börjat blogga.

Så här skriver för övrigt hennes man (a.k.a Bästa Patrick) om saken.

En månad går så fort - för att inte tala om sex år

Jag tänkte liksom att det var slutbloggat. Att jag gått vidare, kammat mig, skaffat ett jobb och inte längre hade lust.
"Nepp, jag har lagt ner den", sa jag till dem som frågade.
Men så finns det ju alltid de där grejerna. Sånt man vill få ur sig, som bara passar så bra på bloggen.
Det är som när man just gjort slut med någon.
"Åh, det måste jag berätta för XX! Nej, just det, vi är ju inte tillsammans längre... Kan ju inte bara ringa en gång sådär, helt plötsligt... Blir ju jättefånigt..."

Men strunt samma. Ni får helt enkelt stå ut med att jag hör av mig då och då. Precis som exet kan ni ju bara ignorera mig om ni vill.

Annars då?
Jodå. Jag har det så bra på mitt jobb, i mitt liv, med allt.
En dag för några veckor sedan satte jag nyckeln i porten, efter att ha gått hem genom stan, och plötsligt kände jag hur det liksom virvlade till inombords.
Ungefär som när man är kär.
Tänkte en sekund och kom på att det nog var lycka jag kände.
Inte fy skam.
Sådana ögonblick ska man spara på burk. Med fin etikett.

Andra ögonblick värda att konservera - hämtade ur den senaste månadens bloggfattiga vardag - är bland annat:

- Niklas 30-årsfest/Björns 40-årsfest på Paddys. Kul kväll med med många fina vänner och nya trevliga bekantskaper.

- Mys med Niklas syster Lotta som nu flyttat till San Francisco. Men i juni kommer vi - och vi har dessutom lyckats få till ett 2,5 veckor långt Intervac-byte med en familj i närheten!

- Sovrumsmakeover. Mr Handy Man har förvandlat vårt sovrum till ett rum man faktiskt vill vara i.

- Filmlördag. Lyckades pricka in både Revolutionary Road och Mammut på en dag, vilket fick ångestmätaren att slå i taket. Stirrade mig igenom en middag på Plockepinn efteråt och kunde inte skaka av mig tomhetskänslan. Vilket liv många lever. Och har levt. Och kommer att leva. Båda var dock mycket bra filmer.
Ingen ångest, men däremot en superfilm var för övrigt Woody Allens Vicky Cristina Barcelona som vi såg någon helg tidigare. En varning för instant-Barcelona-cravings bör dock utfärdas.

- Fika med mormor och morfar. Födelsedagsmiddag hemma hos min pappa. Mysigt att träffa familjen. Blir alldeles för sällan bara.

- Sexårsdag. Ett halvdussin år sedan jag och Niklas hånglade upp varandra på Tegnérs. Han i studentpretto smoking - jag i hårdrocks-t-shirt från 70-talet och vitblonderat hår.
Världsbästa kärleken hyllades med utflykt till ett söndagssömnigt men vårsoligt Helsingör. Smörrebröd, öl och snaps intogs på mysiga Madam Sprunck - ett ställe som för övrigt inte bara hade genuindansk mat och miljö, de hade dessutom "en krone för en krona". Alltså - samma pris i danska och svenska kronor. 500 danska är lika med 500 svenska. Ja, ni fattar.

- Läsning? Inte så mycket. Har börjat på en del trista böcker, men orkar inte lägga tid och energi på att läsa vidare. Dock var Elizabeth Georges Skriv på! mycket inspirerande och vettig.
Att "Swing it!" fortfarande lever där ute kommer det små bevis på då och då i min mailbox, senast häromdagen från den här söta läsaren:

Hejsan Linda! Vill bara tala om att jag precis alldeles nu läst färdigt din bok. Jag streckläste den på 2 gånger och jag skrattade så jag låg dubbelvikt i sängen.Fy sjutton vilken rolig bok!!

Roligt - och bra för skrivlusten.

Det var nog det. För den här gången.

Apropå kärlek. Och Intervac. Och Barcelona. Bilden är tagen där, på vår 3,5-årsdag.

Nytt & gammalt

Nu cyklar jag iväg för andra dagen på mitt nya jobb på Hemmets veckotidning. Under tiden kan ni som vill läsa sista krönikan för Hennes här.

Mysvecka i Sälen

Nu är vi tillbaka efter en finfin skidvecka i Lindvallen i Sälen. För oss som inte är vana vid att dela dygnet med en ettåring och en tre- och ett halvtåring blev det på många sätt en intressant upplevelse, men till alla som "varnat" oss för kulturkrocken - det gick verkligen över all förväntan. Vi hade det jättemysigt. Nu kan vi allt om dinosaurier (Svantes stora, och då menar jag stora, intresse), luddiga djur (Signes favoritbok) och hur man orkar hålla humöret på topp, trots att man tvingas skåda gryningen i vitögat sex av sju mornar (okej, där här vi fortfarande en hel del att lära). Vi bodde superbra på det mysiga Skilodge-hotellet, precis vid liftarna, och kunde efter en vecka bocka av nödvändigheter som afterski-öl, gulaschsoppa, våfflor i backen och hämtpizzakoma. Saker som inte direkt var nödvändiga - men som hände ändå - var att jag på bilresan upp lyckades tappa ut min (enda) stövel ur bilen och fick köpa nya på plats, att kameran gick sönder och att jag var för lat för att byta ut mina lite för stora pjäxor. Men i övrigt alltså en toppenvecka.

Nostalgipromenix

Inspirerad av Steffanie - och soffsänkt i en grym förkylning - har jag snott ihop Mitt livs låtar. Det skulle egentligen bara vara tolv, men ja... Det var svårt att välja. Here we go:

1. "Oh Susie" med Secret Service
Den här låten är från 1979. Då var jag två år gammal. Jag vet inte varför jag har minnen till den. Kära föräldrar, lyssnade ni mycket på den här i Ragnvalla-tvåan?



2. "Words" med F.R David
Samma sak med den här. Kom ut 1982, när jag var fem. Men kanske har det gjorts covers? Fast det är med barndomen jag förknippar den.

FF

3. "You can't hurry love" med Phil Collins
Det finns en anledning till min mors uttryck "Min gode vän Phil". Vi lyssade mycket på Phil Collins under min uppväxt. Mycket.



4. "I want your love" med Transvision Vamp
Elva år gammal. 60-minuters blandband (som vändes efter 30) från Trackslistan som spelades om och om igen. Ni som är födda på 90-talet kan väl googla "blandband". Ni andra förstår.



5. "Show me heaven" med Maria McKee
Egentligen behövs inga ord. Ni som var där känner garanterat också klumpen i magen, det Date-doftande håret, den turkosfärgade storskjortan, den tummade skolkatalogen, de blinkande discolamporna i skolmatsalen - och ångesten. Tänk att man fortfarande kan känna ångesten. För övrigt drömde jag om en av de där klumpen-i-magen-killarna i natt. Rasmus från min orienteringsklubb. Han berättade att han nyss kommit ut som gay. Märklig dröm. Jag har inte tänkt på honom på över femton år.



6. "Toy Soldiers" med Martika
Samma sak med den här. Så mellanstadium det bara kan bli. Tyvärr bara en länk till den låten, men det är värt att lyssna.

7. "Only happy when it rains" med Garbage
Nu är det gymnasium, rutiga flanellskjortor och alltför stora skor. Skolresa till London och vad ska man göra av sitt liv?



8. "Du sålde våra hjärtan" med Lisa Ekdahl
Fortfarande en fantastisk låt från en fantastisk skiva. När den kom ut var jag kär i en kille som hette Markus som jag skrev pretentiösa dikter om, trots att jag egentligen var mer intresserad av hans snyggare kompis Pontus. Undrar vad de gör idag?



9. "Bailando" med Paradisio
Spelades överallt alltid på nationsdiscona på universitetet. Vi klädde oss som små tanter med korta kjolar och pärlshalsband, drack White Russians och kände oss som vi levde i mitten av universum.



10. "Maria" med Blondie
Aupair i Frankrike. Omotiverad och trött på barntristessen åkte jag inlines mellan majsfälten, flera mil varje kväll. Och alltid lyssnade jag på den här låten.




11. "Fine without you" med Paola
Också en grym skiva med en artist som sedan bara försvann. Skulle jag lämna eller stanna kvar? Lämna, stanna, lämna, stanna...



12. "Someone new" med Eskobar och Heather Nova
Första journalistjobbet i Stockholm och världens partyår. Av alla låtar är det denna jag minns mest, och Kylie Minogues "Can't get you out of my head". Jag och AD-Kamilla ensamma kvar på redaktionen, stereon på högsta volym och sedan en taxi in till stan.



13. "Every you every me" med Placebo
"Är du en sådan som lyssnar på konstig musik?" frågade jag Niklas någon av de första gångerna vi träffades. Som svar brände han en blandskiva där flera av låtarna fortfarande är några av mina absoluta favoriter. Till exempel den här:



14. "Into my arms" med Nick Cave
Och den här. Kanske världens bästa låt.

Istället för kondom?

Julledighet är lika med böcker. Kanske inte så många som jag önskat, men jag har i alla fall lyckats klämma tre relationsromaner i rad. Så här beskrivs böckerna på Adlibris:

Tusen skärvor tillit av Helena von Zweigbergk
Tom och Jessica träffas på en fest och blir förälskade. De inleder ett passionerat förhållande och flyttar ihop - och inser snart att de är väldigt olika varandra. Men finns bara kärleken där löser sig väl allt annat. Eller?
Riktigt så enkelt blir det förstås inte. Och när dottern Greta föds blir det ännu mer komplicerat. För trots att Jessica och Tom älskar varandra, gör de varandra illa. Trots den innerliga kärleken dem emellan, går deras relation vilse i ett virrvarr av svek och otrohet. Samtidigt vet de bägge två att kärleken fortfarande finns där och att den är värd att kämpa för. Men ingen kärlek går att ta för given.

Bedragen av Katerina Janouch
Cecilia Lund älskar sitt jobb på sjukhuset där hon befinner sig mitt i livets mest dramatiska ögonblick, födelse och död. Privat tuffar det på, med fyra barn och äkta maken John som är fotograf. Romantiken överskuggas av vardagens plikter. Men det välkända är trygghet. Och så som det alltid varit, ska det alltid förbli - eller?
En oväntad händelse slår plötsligt sönder deras tillvaro. Det ringer på familjens dörr och där ute i vinterkylan står en främmande ung man, Simon. Han hävdar att John är hans far och han själv frukten av en passionerad tonårsförbindelse. Just då förbereder John en längre utlandsresa. Cecilia står med ens ensam och konfronteras med den hemlighetsfulle Simon, samtidigt som sprickorna i hennes och Johns relation blir allt djupare. Runt familjen vävs ett nät av oförklarliga händelser och svek. Det är inte helt lätt att avgöra vem som är bedragen - och vem som bedrar.

Motljus av Annika Thor
En vanlig höstmorgon, strax före frukosten, sätts Maries tillvaro i gungning. Hennes lugna vardag i småstadsvillan, arbetet som lärare, det långa äktenskapet med Staffan - allt som varit tryggt och självklart känns plötsligt osäkert och främmande. Ändå har egentligen ingenting hänt: bara ett fotografi och en dödsruna i morgontidningen. Ronny Berglund, den framgångsrike filmregissören, är död. Ronny, som hon inte träffat på trettio år.
Sommaren 1976 var de alla unga: Marie och Staffan, Ronny och de andra vännerna i sommarkollektivet. De drog in i Huset som en fläkt av den nya tiden: frigörelsens och öppenhetens tid. Men under ytan jäste konflikterna, rivaliteten och de hemliga förälskelserna. Ronny och Marie rörde sig mot och från varandra i ett intrikat mönster av närmande och undvikande, förväntan och besvikelse. Han fick henne att känna sig sedd. Men såg han henne verkligen, eller var hon bara ett motiv framför hans videokamera, som dokumenterade allt som skedde i Huset?

Hmm. Ja, det är ju inte direkt romantik på hög nivå i de här böckerna... Hade man varit lagd åt det hållet hade de två första böckerna rentav kunnat funka som ett hundraprocentigt säkert preventivmedel.
Helena von Zweigbergks bok var inte lika bra som hennes fantastiska "Ur vulkanens mun", men helt okej. Möjligen hundra sidor för lång. "Bedragen" var snabbläst, men storyn var tunn och förlossningsromantiken alltför klistrig. Bäst var Annika Thors "Motljus" som var en ren läsfröjd och som dessutom stannade kvar i tankarna ett bra tag efteråt.
Någon annan som läst något bra i jul?

Gott - roligt - nytt år!

Ta en del bäriga fördrinkar, två delar urschyst catering från Svea och blanda med ett gäng kanontrevliga människor, skumpa och dansgolv i vardagsrummet. Resultatet? Ett supernyårspartaj som inte slutade förrän efter fem i morse. En utmärkt start på det jag bestämt ska bli det roliga året. Och dagens Vänner-maraton på teve passade inte bara det nyårslöftet, det passade dessutom mig och Niklas och Lotta och Erik som inte rörde oss många meter från sofforna. Soft.

Det bästa med att dansa är man inte behöver se hur fånig man ser ut...