Hade ställt klockan på 08.30. Någon gång måste man börja ta tag i sitt post-jul-liv.
Vaknade elva, störtade ut till Niklas i vardagsrummet. Skitsur.
- Varför väckte du mig inte? Jag sa ju igår att jag skulle gå upp tidigt!
- Förlåt, jag visste inte att det var mitt ansvar.
Satte mig i soffan. Fortfarande skitsur. Kom att tänka på bilen. Som måste parkeras om utanför garaget efter nio, långt bort i Slottsstaden, om man inte vill betala miljoner i böter.
- Och bilen? snäste jag.
- Ja, den står i garaget.
- Men klockan är ju elva!
- Ja.
- Fan, du har ju ingen disciplin överhuvudtaget! vräkte jag ur mig.
Det tyckte Niklas var mycket roligt. Det tyckte inte jag.
Jag kan inte ha disciplin att gå ner i garaget när jag sover. Och att jag sov vidare helt odisciplinerat var hans fel. Jag hörde inte väckarklockan genom öronpropparna. Eller jag hörde - lite - men jag hörde också att det regnade och då skulle jag bara ligga och njuta av det en stund. Och medan allt det här hände var han klarvaken och förmögen att både väcka mig och parkera om bilen. Bara den som är vaken kan vara disciplinerad. Ett gammalt talesätt.
Okej, dagen fick ingen jättebra start. Nu håller han på att såga något i köket. Jag vill gå ur Författarskolan på grund av en uppgift som ska vara klar till på fredag.
Och det är fortfarande grått ute. Januarigrått.

Nyår blev en lugn och trevlig tillställning i Bunkeflostrand. Sex vuxna, tre barn, en ren och ett kul spel som vi hittade på själva efter desserten. Vem runt detta bord... kallade vi det, och utifrån påståendena vi skrev var jag bland annat mest trolig att vinna Nobels fredspris (moi?) och säga upp mig för att resa jorden runt, medan Niklas var den främsta kandidaten till att skjuta upp heroin och köpa ut sprit till minderåriga. Vilket fantastiskt par vi är! Kvällen fortsatte sedan med diskussioner kring hur spelet skulle tillverkas och marknadsföras - men vad jag minns slutade det med att ingen runt detta bord riktigt orkade...

Årets citat

"2008 ska bli året då jag träffar en Niklas."
Singelbrorsan Micke

Är det möjligt att vara tröttare efter jul än före? Vi har i alla fall hunnit med mycket. Fixat olika projekt i lägenheten, varit på bio (Cassandra's dream. Bra!), haft familjen Wilson Stahl på lunch, käkat på Stortorget i Lund med hemkomna Karin och pojkvän, haft mamma och bröder på middag ikväll... Och nu är klockan snart tolv och i morgon är det lunchbjudning igen och sen är det nyårsafton och sen...

Myskväll med familjen

Julafton och juldagen har vi tillbringat i Staffanstorp med Niklas föräldrar och farmor.

Och på lillejulaftons kväll var vi hemma hos min pappa och åt kalkon.

Lillejulafton innebar massor av...

... åkande hit och dit i ....

... brorsan Mickes bil som bland annat har två gigantiska tärningar i framrutan.

Första stopp var hemma hos mormor och morfar...

... sedan tog vi med oss fika hem till...

... farmor som såg glad ut över besöket.

Egentligen kickade vi igång julen med Bertils födelsedagsfest den 21:a, men då glömde jag kameran. Därför börjar julrapporten med bilder från min mammas födelsedagskalas den 22:a. Moster med man, mormor och morfar och så vi i familjen... Det hela var så intensivt att morfar somnade efter maten.

Igår var jag med om en upplyftande händelse. Var i en tobaksaffär och skulle hämta ut ett paket med böcker. När jag kom in höll kassörskan på med en lotto-kund, så jag ställde mig och väntade. En man i 60-årsåldern kom in i butiken, och efter honom en ung tjej bara iklädd kjol och topp. Förmodligen jobbade hon i närheten. Jag säger inte att jag har fördomar mot tjejer vars bröst är större än deras huvuden, men den här tjejen såg ärligt talat inte särskilt bright ut.
Vi väntade någon minut. Plötsligt hörde jag mannen bakom mig säga något till Miss Hawaiian Tropic:
- Vill du höra en vits?
- Jaa... Hennes pip lät osäkert.
- Det var Kalle som skulle gå och klippa sig och när han kom in på salongen sa frisören: "Kalle du får ta av dig mössan." "Varför det?" sa Kalle. "Jag ser inga damer här inne."
Det tog tio sekunder innan MHT förstod poängen, och fick fram något som liknade ett skratt. Jag kände mig tvungen att vända mig om och le. Mannen såg väldigt nöjd ut med sig själv. Sedan stod vi alla tre tysta i några minuter till.
När jag gick därifrån kände jag mig glad. Om jag någon gång återföds som en man i 60-årsåldern vill jag också bli en sådan som drar vitsar för främlingar och ler belåtet efteråt.

En dag som börjar med ostron och slutar med absint kan bara bli trevlig. Igår var jag och några andra från Författarskolan på en "litterär vandring" med Jan Sigurd i Köpenhamn - en vandring som kan sammanfattas en liten dos Hjalmar Söderberg och en större dos Carlsberg. Det är inte ofta man känner sig bakis klockan fem på eftermiddagen... Men trevligt var det. Stängde av hjärnan när jag kom hem och åkte med Niklas till Mobilia för julklappsshopping. Ibland är det bäst att bara köra på - och idag är jag mycket nöjd med det. Bara tre klappar kvar.

Jag. Kan. Själv.

Konto 1920: 1303:50 kr
Nettosumma: 1042:96 kr
Moms: 260:74
Men vänta... 1042:96 + 260:74 blir ju 1303:70...
Jaså - öresutjämning... Att jag inte tänkte på det.... Var fan sätter man upp öresutjämning i SPCS som typ har en blinkande och tjutande siren installerad när man gör minsta feltryck?
Är det konstigt att man får huvudvärk?

Mina anställda har nu lämnat sin önskelista inför nästa år:
- Ny chef.
- Ny ekonom.

En av våra bästa vänner, Patrick, arbetar som ledarskapskonsult och han har också en motivationsblogg. Där skriver han bland annat om mål man ska tänka ut inför nästa år. Mål man ska tänka och tugga på ett tag så att man verkligen känner sig tillräckligt taggad att ta tag i dem i januari.

Jag skulle verkligen vilja vara sugen på att bli en bättre och mer insatt egen företagare. Men ju mer jag tuggar desto tråkigare blir tyvärr smaken. Tänk om jag istället skulle ha som mål att hitta någon bra som kunde ta hand om mina kvitton och fakturor så att jag slapp den där känslan av hjärnförlaming varje gång jag tvingar mig själv att försöka förstå varför kontorsmaterial inte heter kontorsmaterial utan 6110 och varför huvudet börjar snurra så fort jag närmar mig den 365 sidor tjocka "Kulturarbetarboken Ekonomi - Skatt - Deklaration" - tegelstenen jag trodde skulle bli lösningen på alla mina problem...

Niklas säger alltid att mitt problem är att jag är för noggrann och ärlig. Och det är nog sant. Jag avskyr känslan av att inte ha koll. Och att känna mig dum i huvudet. Kombinera det med en total sifferblindhet och enorm respekt för farliga, elaka myndigheter som Skatteverket och Försäkringskassan och CSN - och jag hade nog fått sämst resultat på "Ska du verkligen starta eget? Testet för dig som tvekar".

Så. Nu har jag avreagerat mig. Nu ska jag tänka lite på julen. Kan man köpa gran utan inblandning av en man? Niklas är i Oslo och jag skulle så gärna vilja njuta av vår gran en kväll innan stora julturnén drar igång på fredag.