Idag har jag haft en riktigt mysig pappa-dag i Höganäs. Medan dagisbarnen var på lunch passade vi på att leka lite i en höstig Folkpark. Det var roligt, även om jag tyvärr inte längre kan åka saker som snurrar runt utan att bli illamående resten av dagen.

Jag vill verkligen tycka om kock-Niklas Ekstedt. Han kommer från Viken, han tog över där Tina jättegottat sig in i den svenska tevesjälen. Men måste han verkligen säga sallad Nissé-schooasss genom ett helt program? Fanns där åtminstone inte någon gymnasiepraktikant som inte sovit sig igenom språklektionerna och kunde upplysa honom om det korrekta uttalet på Salade Niçoise? Och finns det inte någon som kan bakbinda hans armar, please? Tänk dig kocken som gör den där typiska rörelsen "där-smakerna-blandar-sig-på-ett-underbart-sätt". Tänk dig sedan att Niklas gör den rörelsen hela tiden, blandat med "här-kommer-saltet-nästan-som-ett-flygplan-ner-i-bunken" och "om-jag-ser-ut-som-jag-ryser-av-välbehag-varje-gång-jag-blandar-i-en-
ingrediens-måste-de-fatta-hur-underbart-det-här-är". Det blir vedervärdig teve.

Som egenföretagare får jag en del reklam med posten. Bra grejer som man skulle kunna ha nytta av. Bra grejer som oftast hamnar direkt i pappersinsamlingen. Men ibland glimmar det till. Som idag. När Maskerad 2008 rasslade ner i brevinkastet. 100 sidor pure maskerad! Jag blev helt lycklig och till mig över rubriker som Grekland (har ni inte alltid undrat hur man klär ut sig till grek?!), Tupp/Höna, Medeltiden, Dalmatiner... Uppslag efter uppslag med lösmustascher, peruker, smink, masker... Visst är det underbart med grejer man inte visste fanns? Folk som viger hela sitt liv åt... maskerader. De (Eksons Postorder) har tydligen en hemsida också. Ingen som blir sugen på att ha en fest snart? I så fall är jag den första att beställa en latexnäsa och en uppblåsbar saxofon.

Jag brukar inte läsa serier. Inte så mycket för att jag inte gillar det som för att jag... bara inte gör det. Den här boken - 80 romaner för dig som har bråttom - från Kartago Förlag är dock cool. Aldrig har det gått så snabbt att plöja alla de där böckerna man "måste" ha läst. Dessutom kan det vara en bra övning för författare när man inte riktigt vet var ens story ska ta vägen. Jag vet i alla fall vad jag har i "mina rutor" - men det vore ju synd att avslöja...

För någon vecka sedan föreslog jag Niklas att vi skulle köra ett "detoxprogram" som en kickoff på vår GI-inspirerade höst. Han kastade ett öga på listan jag printat ut från nätet, gruffade lite över att man inte får dricka kaffe, men sa ändå okej. Så igår var vi och handlade på Citygross. Det gick bra, ända tills vi kom till köttdiskarna - och passerade dem.
Niklas stannade upp:
- Vänta... Är det inget kött alls?!
Det visade sig att han suttit och bläddrat i en GI-guide från Topphälsa och slappnat av när han såg recept på baconlindad marulk, allt i enighet med den klassiska manliga principen "bara det är bacon, så...". Detta var ju dock inte detoxprogrammet. Som, till exempel, i morgon lunch bjuder på en kulinarisk sallad på... sallad, sallad, sallad, broccoli, grapefrukt och pumpakärnor. Inte en gris så långt ögat når. På en hel vecka. För säkerhets skull köpte Niklas dock två paket bacon, med orden:
- Bara som en livlina...
To be continued...

Freudian slip?

Vi ligger i soffan och kollar på This is England.
Jag: - Uhm, uhm...
Niklas: - Vad?
Jag: - Det är inte bekvämt, jag får ont i nacken...
Niklas rättar till kuddarna och suckar:
- Ibland undrar jag hur du klarar dig när jag inte är med...
Jag: - Vaddå?
Niklas: - Ja, ibland är du verkligen menlös...
Jag: - Va? Du menar hjälplös?
Niklas: - Är inte det samma sak?

Annars har helgen varit trevlig. Niklas har bytt min hårddisk, ominstallerat alla mina program i datorn, monterat ihop min nya skrivbordsstol och hurts, fixat nya lampor till min cykel...
Har jag sagt att jag älskar honom också?

Nytt

Äntligen är hemsidan uppdaterad igen!

SOS

Ingen av er som ska ta bilen från Stockholm till Skåne snart? Har en favoritmatta från Ikea som jag nu hittat på Blocket till halva priset.
För övrigt är jag bakis. Sjukt bakis. Jag som trodde att det var safe att gå ut med småbarnsmorsor...

Missa inte!

I morgon relationspratar jag i Mix Megapol Radio City mellan 07.30 och 08.00.

Boken ska ges ut!

På min lågstadieskola fanns en kvinna som hette Anita. Jag var inte mer än 8-9 år, så det enda jag minns var att hon hade strävt, svartgrått hår och var rastvakt och någon slags föreståndare för biblioteket/mysrummet intill skolmatsalen. Jag tycker mig också komma ihåg att hon särskilt månade om en kille i blå plyschbyxor som hette Anders och en fågelliknande tjej vid namn Carina som alltid gnaskade sina äpplen bruna tills det bara fanns en tunn, tunn tråd av kärnhus kvar. Det var äckligt, på ett lite fascinerande sätt. Det finns dock en sak som jag minns tydligare än allt annat och det var när Anita en dag sa:
- Du kommer att bli författare en dag. Det vet jag.
Hur hon kunde veta det har jag ingen aning om, men jag har ofta tänkt på det hon sa.
Idag skulle jag önska att jag kom ihåg hennes efternamn så att jag kunde googla upp henne och ringa och skrika högt i luren:
- Du fick rätt, jag ska verkligen bli författare! Min roman ska ges ut!
Jo. Det är sant. Självklart har jag knappt fattat det än. Men sedan i eftermiddags finns min underskrift på ett kontrakt med fantastiska förlaget Roos & Tegnér. Så nu är det bara att räkna ner till julafton. 2008 inträffar den förmodligen någon gång i maj!

Champagne, någon?

Vem har sagt att det inte går att försörja sig på sitt skrivande? Fråga "Chriss" - poet med egen butik i Cassis, som dessutom var på väg att flytta till större lokaler ute på huvudgatan. Vill man så kan man. Eller hur det brukar heta.

Åh... Jag vill redan tillbaka. Avslutade semestern med två dagar i fantastiskt fina Cassis. Om jag fick välja skulle jag äta alla mina middagar på stranden med den utsikten.

Niklas äter den sista av sina ca 25 citron- och marängpajer för den här semestern.