"Min målsättning är att gå upp 5 kg här i Frankrike"

Nej, det finns ingen anledning att tvivla.

Det finns en sak jag gärna skulle berätta - som jag i princip skulle kunna berätta - men nej, jag tror jag väntar tills jag kommer hem från Frankrike om två veckor. A bientôt!

Sticka? Jag? Ja, se där vad en veckotidning kan göra med en.

Sms från Niklas:
Mänsklig staty - check.
Karusell på torg - check.
Mysig lägenhet - check.
Gott. Då vet man att allt är som det ska i Frankrike.

Sitter och skriver hemma hos min mamma. Jag har bara varit här i tre timmar men redan har jag fått mineralvatten, kycklingsallad, kaffe och en lyxig apelsin- och limejuice. Snart ska vi fika. Förstår inte folk som åker till herrgårdar, alternativt dragiga sommarstugor för att författa. Det är ju i Höganäs man ska vara.
Något helt annat: Om man vill ha en synonym på "magen" i Word så föreslår programmet "avföringen". Här är jag glad att jag är svensk och plötsligt inte befinner mig i en situation då jag glatt meddelar att "det kurrar i avföringen".
Ja, man kan fusksurfa i Höganäs också.

Ikväll är sista kvällen då jag definitivt vet att jag har någon form av internetuppkoppling. Imorgon bitti kommer de tre Intervac-fransoserna hit och Niklas åker till Avignon. Utan mig. Som jobbar en vecka till och bor hos diverse familjemedlemmar och vänner.
Vid något tillfälle förbjöd jag (okej: uttalade min motvilja mot) att Niklas skulle bli säkerhetsvakt som ett, i hans tycke, behändigt extraknäck under studietiden. Nu vet jag dock vad som skulle vara värre, nämligen att han blev affärsresande eller konsult eller något annat resväsksfolk. Niklas ska vara med mig. Varje kväll när jag går och lägger mig. Punkt. Jag saknar honom redan.
Fast - det kommer att bli soft när jag kommer till Avignon och han redan har tittat ut de bästa frukostställena, det trevligaste bageriet, den mest välfyllda saluhallen, det godaste lokala vinet. Jag kan vänja mig vid tanken att sova själv. Tror jag. Den här veckan har dock varit intensiv. Middagen på Möllan var precis vad vi behövde. Nu ska jag sova ikapp. Godnatt.

Om du är lika analog som jag - testa Fotolabo för att framkalla dina digitala bilder. Jag blev sjukt nöjd - till ett pris av endast 0:75 kr/kopian! Riktigt bra kvalitet och snabb leverans.

Det var alltså inte bara Bröderna Brûlée som tillbringade en skön helg i Båstad. Vi var tre till: jag, Celia och Svante. Hur trevligt som helst med sol, grill och lyxlunch nere i hamnen. Extra roligt är det att jag lyckats bli gudmor till världens sötaste barn - rent objektivt, alltså. Skojigast är att han tror att Niklas heter Lindaochniklas. Han kanske har läst bloggen?

Patrick efterlyste en bild på den stora brûléepuddingen. Jo, det fanns en sådan också i Båstad i helgen. Sex små formar, och så en som var större än alla de små tillsammans. Låt mig säga så här: En kvinna åt ingen brûlée alls, en åt en knivsudd. Två män åt sedan resten. "Dimman" kring Patrick på den här bilden kan bero på brûléeberusning. Niklas min säger allt. 10 äggulor och 6 dl vispgrädde vet var de tar.

Någon från Niklas jobb ringer fast att han har semester. Jag anser mig visserligen vara språkbegåvad, men under de tio minuter de har pratat har de nämnt minst 100 ord och termer jag aldrig hört tidigare. Ibland undrar jag var i hans huvud allt det där gömmer sig. Jag blir stressad och fullständigt blockerad bara av att lyssna på det. Fast det krävs i och för sig inte mycket mer än att någon säger "om du går in på hårddisken..." för att jag ska dunka min teknikointresserade skalle i väggen.

Pojkar & teknik

"Min pappa har ändå också en sån brännare fast den är mycket större och vet du - en gång brände han en brûléepudding som var stor som hela det här bordet och vi fick bara äta och äta och vet du - jag får låna den när jag vill fast att jag egentligen är för liten men han säger att jag kan sånt. Att jag är stor. Får jag prova?"

Om två veckor kommer det tre fransmän till Sverige som ska bo i vår lägenhet. Om inget händer med vädret tills dess kommer de att tro att de kommit till Ryssland eller Finland eller någon annan deprimerande plats på jorden. Alla människor jag mötte på väg hem från jobbet idag var klädda i svart, grått eller brunt. Ingen var solbränd, alla var vita eller askgrå i ansiktet. Jag var inget undantag. På jobbet håller folk på att sticka vantar och göra dörrkransar och provbaka julkakor. Normalt sett brukar det kännas konstigt, men inte i år. Jag börjar känna mig redo för glögg.