Bror-blogg

Tog bort inlägget med min brorsas nya blogg, något konstigt hände med länken (tack, Line!). Är ni nyfikna finns en länk ute i högerkanten istället.

Suck & stön

Idag är det en handyman hemma hos oss och lägger golv i köket. Utöver att han är lätt överviktig är han gravt förkyld och stönar därmed varje gång han böjer sig eller lutar sig framåt. Vilket blir ganska många gånger när man lägger golv. Dessutom har han en maskinsåg som skär in i öronen. Tror att det får bli plugg på bibblan i eftermiddag.

En Gundes bekännelser

Tänkte just kasta mig in och berätta om en underbar humorserieidé jag kom på i duschen. Men så råkade jag läsa ett blogginlägg från någon jag tycker är helt genialisk i allt det hon gör, en fantastisk skribent och en väldigt snäll och vacker person. Jag hoppas att hon inte har något emot att jag citerar henne:

"En sak som jag kan förstå rent intellektuellt att jag har snedvridet är ju det här med livet och synen på det. när jag läser och hör om människor som trivs. levnadsglada. livsnjutare. ja, jag kan bara inte tro dem. har de inte fattat? ljuger de? såna som orkar. som håller städat och fint, som pluggar i tid, som har inspiration och motivation. såna som bara gör. det är som ett parallellt universum för mig. twilight zone, liksom. de måste ju slita sitt hår i förtvivlan varje kväll, alternativt vara helt otroligt stolta över sina prestationer. förstår de inte att de uträttar storverk genom att gå till jobbet varje dag? betala räkningar? skicka in papper?"

Och så läser jag min egen blogg. Och känner mig plötsligt hurtigare och mer vasaloppsbenägen än Gunde Svan. Hemsida hit och manuskurs dit och tentapluggande där och persisk prettomat där... Är jag sån? Som illa förtäckt talar om hur duktig jag är? Som provocerar med belgisk veteöl och röklådor och hjärnceller som minsann inte trubbats av sen glansdagarna på 90-talet.
Nej. Sån är jag inte. Även om jag ser att det kan uppfattas så. Hur enkelt och lättsamt och perfekt det kan låta så har jag också dagar - veckor - då jag bara vill ligga i soffan och stirra i taket och lyssna på best of Marie Fredriksson och tänka att allt var så mycket enklare när man var barn. Dagar då jag är lika kall och grå som regnet, då jag oroar mig för att få betala tusentals kronor i skatt för att jag inte fattat hur man driver ett företag, för att jag kanske är en sån som inte kan få barn eller för att min självförtroendebubbla bara ska spricka och jag ska stå där utan något. Alls.

Jag funderar ofta på det: varför jag tror att just jag kan saker som somliga direkt avfärdar som omöjliga. Jag vet faktiskt inte varför. Förmodligen är det för att det är just det som triggar mig. Det omöjliga. Kanske är det något som jag fått med mig från uppväxten. Vi hade aldrig råd att åka på bilsemester till Jugoslavien eller skidresor med två familjer till Sälen, men likväl åkte vi på semester. Fråga mig inte var mina föräldrar sparade in eller om de låg sömnlösa och försökte hitta lösningar, men iväg kom vi. Visserligen oftast bara till Göteborg eller Tomelilla eller Öland, men det var inte poängen. Poängen var att de lyckades med det omöjliga.
Lika omöjligt var det för mig att få en dator, ett par märkesjeans eller ett husdjur - ändå satt jag där i slutändan med en hopplockad Amiga från Fyndmarknaden, ett par Levi's som visseligen saknade halva den röda lappen men funkade till en lång 80-talströja, och ett begagnat litet akvarium som var en schyst kompromiss. Inget var omöjligt, och jag älskar mina föräldrar för att de mer eller mindre medvetet har präntat in det i mig.
Nuförtiden tänker jag knappt ens på det. Det är så naturligt och jag gillar det verkligen. Att gå upp i projekt och känna tiden flyta bort. Att lösa upp knutar som sitter hårt. Jag vet att trägen vinner och med tiden har jag lärt mig att ha roligt på vägen.

Ekojuriblä

I kurslitteraturen till tentan ingår ett kompendium med olika artiklar. Förstår inte hur jag tänkte när jag sparade samtliga texter om lagligt skydd för tankens verk, a-kassan - ett bedrägeri och moms på upphovsrätt igår. Mer utvilad betyder inte automatiskt mer intresserad.

Världens värsta smak

Jag har upptäckt en av världens absolut äckligaste smaker. Inte subjektivt och Åh, så äckligt, utan objektivt. Det måste vara objektivt. Ingen kan tycka något annat.
Varje morgon dricker jag ett glas BCDE-vitamin, en sån där brustablett kamouflerad i en helt okej smak av apelsin. Och här säger jag k-a-m-o-u-f-l-e-r-a-d. I ett ögonblick av sinnesförvirring drack jag igår resterna - det där lilla pulvret som inte följer med när man sveper glaset och som man oftast klokt lämnar - och det var det värsta jag någonsin smakat. Kräkreflexen slog till genast och först efter ett helt glas vatten försvann smaken ur munnen. Fy. Se upp där. Verkligen. Det var inte utan tvekan jag blandade upp den idag...
Annars lyckades jag somna till sist igår, efter att ha kommit på ett nytt knep. Vilka är dina fem godaste matsaker som kan konsumeras i "rå" form, det vill säga utan att blandas med andra? Det funderade jag på. Och kom fram till följande:
1. Ost
2. Kokt, kall potatis
3. Cocktailkapris
Sen hann jag inte längre. Får se om jag behöver fundera på plats fyra och fem ikväll.

Svårt att sova

De två senaste nätterna har jag haft svårt att sova. Så är det ofta när jag har mycket i huvudet eller när jag håller på med något intensivt fram tills jag ska gå och lägga mig. Började plugga till tentan nästa torsdag i dag, och även om jag inte är orolig över att jag ska klara den eller att jag kanske har tappat alla hjärnceller sedan jag var en ung och smart student på 90-talet (gulp! okej... jag pluggade lite i början av 2000-talet också) så är det ändå en massa tankar som ofrivilligt snurrar runt i huvudet. Särskilt när jag ska sova. Hur många procent av Författarfondens kassa är det nu som går till garanterade författarpenningar? Heter det ens garanterad författarpenning? Vilka blev konsekvenserna när man släppte bokmarknaden fri på 70-talet? Blä.

Försökte med mitt senaste trick att räkna baklänges från 100, men det gick dåligt. Vred mig fyrahundra varv och började räkna igen. Gav upp. Nu ligger jag här med kuddarna och täcket i soffan och hoppas kunna blogga mig trött. Om vad? Ja...
Jo, till exempel om skillnaderna mellan Niklas och mina öron. Hälsoundersökningar har visat att jag har perfekt hörsel. Jag har suttit i ljudisolerade glasburar och lyssnat till höger och till vänster och alltid lyckats trycka i precis rätt ögonblick för ett top score i lyssnarligan. Ändå hör jag inte. Åtminstone hävdar Niklas det. Följande dialog utspelade sig till exempel när vi skulle äta tidigare ikväll:

Niklas: Kan du stänga av radion?
Linda: Vaddå? Den i köket?
Niklas: Nej, den här i rummet. Som står på cd. Hör du inte hur det piper?
Linda: Eh... Nej.

Ett annat exempel är ett ljud i sovrummet som Niklas genast uppmärksammade när vi flyttade in. Ljudet kommer från en fläkt eller en maskin eller en värmepanna eller nåt i källaren och rören från denna går på något sätt i vår vägg. Okej, jag kan medge att det låter lite, men inte, citat Niklas, dånar/överskuggar allt/gör en fullständigt tokig.
Om Niklas hangup är ljud är min snarare ljus. Jag kan inte sova om det inte är helt mörkt i sovrummet. Niklas, däremot, skulle inte ha några som helst problem med att somna intill Vinga fyr. Att hans mobiltelefon sänder ut strålkastarsignaler när den ligger på "fel" håll skulle han nog inte ens ha märkt om det inte gjort mig fullständigt tokig...

Nej, om man skulle göra ett försök...

Nytt på hemsidan

Hemsidan har fått en ny undersajt. Där är det tänkt att jag ska skriva om sådant som inspirerar mig månad för månad. Besök gärna den - tanken är att jag ska uppdatera ofta.

Vardagsbestyr

Har fixat klart hemsidan, anmält mig till en kvällskurs i manusskrivande för film/tv/teater samt lyckats komma över all litteratur till tentan. Känns som våren kan börja nu.

Rock on

Jag håller på att göra en hemsida. I världens enklaste program. Först nu förstår jag varför det finns så många fula hemsidor - ju längre man håller på att pilla med dem, ju fulare blir de. Det är märkligt. Just nu ser min hemsida ut som den är gjord av en hårdrockare. Vi får se var det slutar...

Rökt brandman

Röklådan Niklas fick i födelsedagspresent har ännu inte invigts. Dels på grund av att vårt kök fortfarande är belamrat av fläktar och in- och utsugningsrör, och dels på grund av att... ja, det har inte blivit av. Det är ju inte direkt som att fixa vilken korv eller fisk som helst, det kräver tid och tålamod. Kan därför inte låta bli att le lite åt följande recept som jag hittade på nätet:

Brandmannens nattmat

1/2 skiva rågbröd med smör
4 rökta potatisar
2 knaperstekta baconskivor
2 msk hönssallad
1 msk friterade morotsstrimlor
1 tsk hackad gräslök

Koka medelstora potatisar i mycket salt. Lägg lite rökspån i botten på
en röklåda och placera ett galler över spånen. Sätt glöd på rökspånen
och lägg potatisarna på gallret. Stäng locket på röklådan. Placera den
på en spisplatta och se till att glöden inte dör. Potatisarna skall
rökas i ca 2 timmar.

Jag skulle vilja se den brandman som rumlar hem vid två-, tretiden på natten, lagom på lyset, men sugen på lite fettdrypande natruimklorid. Ja, så klart, jag svänger ihop Brandmannens nattmat! På med spånet och sen är det bara att vänta. Fem minuter, trettio minuter.. Femtio minuter. Och där kom tidningsbudet, ja... En timme och trettio minuter. Nä, om man skulle ta en macka så länge. En timme och fyrtiofem minuter. Du kan hålla ögonen öppna, du kan...

Och så 06.30. Brandmannen drömmer om hur han släcker våldsamma bränder. Hur röken sticker i näsan och hur han har svårt att andas.
Gah! Potatisen! Röklådan! Rök-köket!

Nej, Brandmannens nattmat ska man nog undvika.
Men framförallt... 2 msk hönssallad. Var hittar man det?

Persiskt pangkäk

Varför blir man sugen på att laga mat från mellanöstern när man varit i Landskrona? Det skulle kunna var en politisk protest, men vi hade faktiskt bestämt oss innan vi åkte dit. Gott blev det i alla fall: saffransris med potatis och pistagenötter, persilje- och myntakryddade lammfärsjärpar med halloumi och vinbladsdolmar med turkisk yoghurt. Ett nytt vin slog sig också in på favoritlistan - ett spanskt Gran Feudo från 2001.

På kursen i Bokmarknad och publicering fick vi lära oss att recept inte är skyddade av upphovsrätten. Alltså är det fritt fram för alla att kopiera, modifiera och publicera sina favoritrecept precis som man vill. En lockande tanke när man är för lat för att skaffa sig restaurang, men gillar matlagning.

Return to Landskrona

Landskrona fick inte riktigt en ärlig chans i december. Vilken stad blir inte fulare och hemskare av att den besöks i samband med en jobbig operation. Så idag tog vi bilen dit igen.
Det är verkligen en fulvacker stad. Det är precis som man inte riktigt kunnat bestämma sig för vad man har velat ha - barocka byggnader i pepparskakskristyr, österrikiska joddlarhus, arbetarbostäder i rödbrunt tegel eller bara fulhus i smutsgrått.
Finast är det så klart i Borstahusen med alla små gathus intill havet. Tyvärr var konsthallen/restaurangen Pumphuset stängd, men bara den fantastiska utsikten gjorde att vi definitivt kommer att åka dit igen.
Någon fika blev det inte. I Landskrona fikar man inte. Där äter man pizza eller kinamat. Så vi sparade oss till kvällens persiska home cooking. Återkommer om det.



Mannen på bilden har inget med huset att göra.