Kassakossa

- Gurkan först, Tindra. Nej, inte där, upp på bandet. Ge den till tanten. Och så mjölken. Bra. Du är duktig! Och äpplena, orkar du lyfta dem?

Det finns en sak som - vad ska vi kalla det - stör mig en aning. "Stör" skulle i det här fallet lika gärna kunna bytas ut mot "får mitt inre att bubbla och koka", "gör mig grymt stressad och irriterad" eller "är fullständigt oförståelig och nonchalant".
Visst, jag kan förstå det pedagogiska i att låta barn lägga upp varor på bandet i kassan, jag se förtjänsterna med att låta dem prova på något som de sen ska göra med mer eller mindre entusiasm under resten av sitt liv. Men snälla. Snälla. Varför göra det i rusningstid, när kön ringlar lång, när du till och med hör suckar bakom dig?
Nej, jag blir inte imponerad av att din fyraåring kan lyfta en limpa, det ger dig ingen guldstjärna i mammahimlen att låta Tindra eller Tuva eller Tore lava mjölkpaket.

Men det är inte nog där:

- Ska du ge tanten pengar? Man måste betala för det man handlar. Se här, Tindra, se här. Ta mammas börs, och så räknar du. Fem kronor ska det vara. Nej, det där är en femkrona. Fem såna, ja. Och så ger du dem till tanten. Oj, tappade du dem? Mamma plockar upp...

Snälla, vad är det de lär sig i Mama egentligen?

Författaroutfit

En stor fördel med att vara författare (blygsamhet... vaddå? Jag?) är att man slipper våndas över vad man ska ha på sig morgonen. Det är enkelt - bekvämast vinner. Man behöver inte ens tvätta håret. Upp i en tofs och klart. Kan inte låta bli att fundera över hur det skulle vara att överraskas av Nobelpriset en sån här dag. Jag menar, de är ju författare som alla andra. Tänk er själv: Orhan Pamuk sitter och sunkar i skönaste flanellen vid sitt skrivbord med det grå håret på ända och fettfläckar på cyklopet. Ring! Det är Horace. I telefonen. Ring! Det är pressen. Vid ytterdörren. Hjälp!
Fast jag säger som Niklas: "Allt är fejk." Han har säkert förvarnats och hunnit såväl kamma som mumma sig.
En annan stor fördel med att arbeta hemma är att man har gott om tid att öva på sin nya körkorts- och passpose i webbkameran. Tänker inte se ut som en "tuff motorcykelbrud" (än en gång citat Niklas) i tio år til.

Dagens outfit: Linne från H&M, hoodie från H&M, jeans från JC.
Dagens frisyr: Gummiband från H&M.

En sista

Jag glömde att jag har porrsurfat på arbetstid!

I confess

Tycker att det här grävandet efter de nya ministrarnas lik i garderoben börjar lukta lite unket nu. Kom igen, varför inte fokusera på något viktigare? Själv har jag inga ambitioner att nå regeringen - bara det faktum att jag röstat på vänsterpartiet, miljöpartiet, socialdemokraterna, centern och moderaterna under en knapp tioårsperiod gör att jag skulle vara allt annat än lämplig - men jag vill ändå ta chansen att hänga ut det smutsiga byk som skulle kunna dyka upp vid en eventuell efterforskning. Just in case, liksom. Varsågod, en syndernas bekännelse:

- Jag har kört bil dagen efter, trots att jag inte varit 100 procent säker på att alkoholen gått ur kroppen.
- Jag kör alltid för fort på motorvägen.
- Jag har druckit hembränt.
- Jag har jobbat svart.
- Jag har tagit studiemedel en sommar utan att fullfölja kursen.
- Jag betalar inte en viss licens (vissa saker är bra att inte ha svart på vitt).
- Jag har har ringt privatsamtal på jobbmobiler.
- Jag har struntat i att betala böter på biblioteket (och därför varit tvungen att sluta låna där).
- Jag har smugglat mat och sprit trots att min pappa är tullare.
- Jag har gått från restauranger utan att påpeka att de glömt hälften på notan (ingen Honestybar här inte).
- Jag har tagit en Kamratposten från Bokmässan trots att de bara var för dem under 14.
- Jag har som cyklist brutit mot väldigt många trafikregler.
- Jag har bjudit minderåriga på sprit.
- Jag har laddat ner musik och film från nätet. (Eller har jag egentligen det, förresten? Är det olagligt att titta på nedladdade grejer?)

Så, det känns genast bättre. Har jag glömt något?

Höjdarhumor

Tänk vad tillvaron blir roligare med humor. Satt uppe till sent igår för att kunna se reprisen på Kvarteret Skatan som vi missade i lördags. Hade jag fått önska mig fem kompisar så ligger gänget bakom den serien väldigt bra till. De är geniala. Jag skrattar så att jag gråter. "Halli hallå, Magnus..."
Idag hade vi möte med Humorklubben på Författarskolan. Det är jag och en tjej till. Säger en del om seriös-nivån på de andras texter. Men vi hade väldigt kul och hon skriver en helt sanslös historia som kommer att bli så bra. Känner mig vädigt glad och upprymd efter mötet; nu ska jag ägna två hela dagar åt att frossa i Lars vidare öden!

Nytt (indian-)namn

Det sägs ju att kärt barn har många namn och det stämmer särskilt väl in på min... make (gah!). Under årens lopp har han fått det ena namnet efter det andra; plötsligt bara dyker de upp och passar honom som handen i handsken. Medan somliga etsar sig fast, stannar andra bara några dagar, veckor eller månader.
Faktum är att det är väldigt sällan jag kallar Niklas för Niklas. Det vanligaste tilltalet är Fif. När vi träffades kallades han av somliga för Diddy, men eftersom jag tyckte att det var lite för hårt och tufft, föll det sig naturligare med Fiffy. Så det heter han fortfarande oftast, uppblandat med kortversionen Fif.
Givetvis minns jag inte hälften av alla andra namn han fått, men de jag använder just nu, beroende på dag och humör är bland annat följande: Didst, Öga, Brun-öga (ej populärt!), Brun, Söt-öga, Niki, Lars, Luring, Fif-öga, Göran (funkar inte längre), Unni, Fifsing och Ni-Claes.
Detta kan kanske te sig märkligt, men för mig är det inget ovanligt. Till exempel kallade jag min bror för Ulf under hela min högstadietid utan att egentligen veta varför (han heter egentligen Mikael).
Vad jag skulle komma till är att Niklas nu också fått sitt första indiannamn. Jo. På Karlaby Kro, i lördags. Vi hade i informationen som ligger på alla hotellskrivbord (hur många sitter verkligen och skriver/jobbar vid dem?) läst att det fanns en slags "honestybar" där man kunde gå och ta saker fritt, mot att man var ärlig nog och skrev upp det på en lista. Trevligt, visst, men vi hittade aldrig dit.
När vi skulle checka ut hade någon glömt att notera att vi tagit in en flaska champagne till vigseln - något som Niklas, plötsligt ärligheten och de stora yviga gesternas man personifierad, påpekar. Ett "Oj, det hade vi glömt" följdes genast av några extra hundralappar på notan och då - i det ögonblicket - stod det klart. Niklas nya indiannamn. Honestybar. Niklas "Honestybar" Unnhem. Han fick heta det hela helgen.
Själv tycker jag att det är svårt att vänja mig vid ett nytt namn...

Puh!

Det är skönt att ha "kommit ut". Det är jobbigt att smyga med saker.

Surprise!

Vid det här laget borde de flesta ha hittat sina festinbjudningskort i brevlådan - och vi kan därmed veva upp det sista av ridån, skringra dimmorna, tala ur skägget, sluta smyga: Vi har gift oss!!

Bestämde oss gjorde vi redan i Barcelona, och hade det inte varit för en del byråkratiska blockeringar hade vi förmodligen gjort det då och där. Planen har sedan varit att gifta oss på ettårsdagen av vår förlovning, det vill säga den 6:e oktober, eller i fredags.

Vigseln ville vi ha för oss själva, förutsatt att vi sen kunde bjuda alla på en fest - och så blev/blir det. Festen blir i slutet på november på Konsthallen i Malmö och själva bröllopshelgen tillbringade vi på Österlen.

Mellan fredag och lördag bodde vi på fantastiska Karlaby Kro, där vi också gifte oss, med kocken och servitrisen som enda vittnen. Ceremonin hölls uppe på ett mysigt loft och middagen - som troligtvis är den mest smakunderbara jag någonsin ätit - åt vi nere i restaurangen.

Dagen efter tillbringade vi i Kivik och Simrishamn där vi kollade på äpplen, promenerade och bara myste. På kvällen hade vi bokat en 7-rättersmiddag på hotell/restaurang Maritim där vi också sov på natten.

Jag märker att detta låter som en skoluppsats, men jag har tyvärr inte kreativa ord nog att beskriva hur mysigt, underbart, fantastiskt och "kärlekigt" det var. Men om ni sätter er ner och tänker intensivt på det ni älskar mest i hela världen, då kan ni möjligtvis komma i närheten av min allra bästa helg i hela livet!

På begäran - lite foton!

Torka

Ibland känns bloggen sjukt seg, i synnerhet när det inte händer något värt att rapportera. Det som har hänt är att jag bytt inriktning på mitt projekt. Fram till i tisdags hade jag den facklitterära, nu har jag den skönlitterära. Det innebär också att själva projektet är ändrat. Bytet kommer sig framförallt av att jag känner att jag kommer att lära mig mer om jag väljer att skriva skönlitterärt. Som journalist har man ju ganska mycket gratis när det kommer till facklitteratur.
Annars har inget hänt. Nej, faktiskt inte.

Kaffe hos mormor & morfar

Om en timme ska jag ta tåget till Ängelholm, bli hämtad av min mamma och åka hem till min mormor som fyller år. Det är verkligen exakt vad jag känner för att göra i eftermiddag. Det är härligt när det är så.

Tokig i Tradera

Det finns saker jag lätt skulle kunna bli besatt av. Auktionssajten Tradera är en sådan sak. Fatta hur mycket fynd man skulle kunna göra! Om man gav sig själv tillåtelse att besöka sajten.
Nu har jag vunnit två auktioner: En Gerhard Karlmark-litografi för 200 kronor och boken Dumskallarnas sammansvärjning för 30 kr (finns inte att få tag på i någon bokhandel), så nu är det bra. Nu är det bra. Tradera, vad är det?

Vecka till ända

Så... Vad har vi då gjort i helgen?
Höjdpunkten - bokstavligt talat - var lördagens middag på 50:e våningen i Turning Torso. Enda minuset var att vi lyckades befinna oss 190 meter upp i luften när vädergudarna bestämde sig för ett rejält åskväder - och jag som brukar kura ihop mig till en rädd liten boll när jag befinner mig i markhöjd! Hade man inte varit åskrädd hade det säkert varit ett supervackert skådespel, men att titta ut - nej.
Fredagens Hello Saferide-konsert på KB hickade jag mig igenom. Nej, jag skämtar inte. Det började när förbandet (förartisten?) spelade och slutade inte förrän vid Annika Norlins extranummer. Den gick inte bort, vilket på något sätt förtog stämningen en aning. Men steken var bra, vinet bättre och Jennie bäst, så det blev en schyst kväll.
I övrigt har vi tittat ikapp lite teveserier vi missade förra veckan (premiär för Desperate Housewives - shit, vad det kändes länge sedan!), städat garderoberna, ätit smørrebrød på Siesta, kollat på hemska filmen Hard Candy och kurat (denna gång i markhöjd) för veckans sista åskväder. Fin helg.