Frihet i en liten ask

Nu ska jag gå till optikern och hämta min linser. Mitt på dagen. Och i morgon ska jag klippa mig. Mitt på dagen. Ingetdera har visserligen varit omöjligt när jag jobbade, men nu kan jag bara göra det. Liksom.

Kanon-kombo

När man har födelsedag får man önska sig vad man vill äta till middag. I år har jag önskat mig chips och sherry. Chips äter jag inte så ofta och sherry har jag nyss upptäckt som väldigt gott. Dessutom får man dricka ur små söta graverade fin-glas.
Mmm, det harmonierar fint. Potatischips och sherry - det nya öl & starka korvar. Eller ost & vin.

Värmeslag

När vi låg och bakades i parken nyss såg jag en man med en gammal herrcykel. Bak på pakethållaren vinglade en gigantisk, stel kylväska modell 70-tal OCH ovanpå denna ett bord i två våningar! Han tog sig fram väldigt långsamt och stannade varje meter för att stryka svetten ur pannan. Det var 27 grader varmt. I skuggan.
Detta fick mig att tänka på den värsta-grej vi alltid brukar lyfta fram när det är skitvarmt och man kanske har tvingats gå för långt på stekande asfalt i för små skor. För det finns en sak som alltid skulle göra saken värre, nämligen att tvingas bära en två meter lång persisk matta på sina solsvedda axlar. Inte nog med att den skulle vara otymplig och svår att bära, den skulle också få hela kroppen att klia och drypa av svett. För man måste nämligen bära den mitt i solskenet. Helst på en dammig grusväg.
Alternativet är en väldigt stor skulptur, men mattan är svårslagen som det värsta man hade kunnat utsättas för i ökenvärme. Mannen med cykeln, kylväskan och bordet hade alltså egentligen inget att pusta och stöna över. Bordet var ju inte ens antikt.

The Uteplats

Pressy

Mmm... Winnerbäck-biljetter och fet Barcelona-guide. Presenter helt i min smak.

Birthday-blogg

Vaknade tidigt i morse. Undrar om det är något som är programmerat i kroppen sedan man var liten - att man alltid ska vakna före alla andra och vara vansinnigt pigg på sin födelsedag? Väntar mig dock ingen sång vid sängen från Niklas, så jag passar på att fuskblogga lite innan frukost.
Bredbandet blev så klart inte installerat i fredags. Höll på att svimma av arghet och matthet och desperation när vår granne precis intill berättade att han aldrig fått bredband (från Bredbandsbolaget) att funka här eftersom lägenheterna ligger dumt i förhållande till masten eller stationen eller vad det nu kallas. Jag väljer att inte ha panik riktigt än, det funkar ju faktiskt att surfa på andra grannars nät...
Sista dagen på jobbet kan jag nästan inte ens skriva om så snällt, kärt, sorgligt, vemodigt, tårfyllt och konstigt var det. Det var verkligen som att säga hejdå till sin allra bästa familj. Kan inte riktigt fatta att vi inte ska dela allt framöver... Vi har verkligen haft så roligt och... bra ihop.
Däremot kände jag en enorm, gigantisk och sprudlande frihetskänsla när jag kom hem. Det verkligen kliar i fingrarna att sätta igång med allt som bara jag vill göra.
Födelsedagskalaset igår var mysigt. Vi klämde ihop oss alla nio på uteplatsen som nu ser ut som en liten botanisk trädgård med alla krukor och lyktor och lådor. Ska se om uppkopplingen håller för att lägga upp lite bilder snart!
Nej, nu får han faktiskt vakna... Det är ju min födelsedag, hallå!

Kent den Odräglige

I förrgår ringde Kent. Först en gång på min mobil på morgonen, och när jag inte hann svara lät han meddela att han skulle söka mig "löpande". Kent jobbar på Folksam och hade såvål gått introduktionslektionen "Förnamnsbomba - din väg till garanterad bonus" som nivå 2-kursen "Ett klick i örat - utmaning, ej förlust!".
Vid 19-tiden ringde han mig för tredje gången. Utöver att han verkar ha väldigt långa arbetsdagar och att han lät lika trevlig klockan åtta på morgonen som klockan sju på kvällen, imponeras jag nu i efterhand av att han inte bara lyckades boka in en kort försäkringsbriefing, utan att han också lyckades få mig att gå med på att han ska komma HEM till oss på måndag - för att det är "på tok för mycket för att ta på telefon". Hur kunde jag gå med på det? Jag som tycker att "försäkring" är svenskans läskigaste ord, som öppnar fönsterkuvert från Folksam först två veckor efter att de landat i brevlådan och som väntar minst ett halvår efter flytt med att ändra mina hemförsäkringsförhållanden?
Nu ska det alltså plötsligt komma en Försäkrings-Kent hem till mitt kök. Dricka kaffe ur en av mina koppar. Nej, jag får avboka i morgon. Jag är inte redo. Definitivt inte.

Nostalgi

En sak är lite klurig, nämligen när nostalgin inte riktigt hänger med verkligheten. Till exempel skulle jag jättegärna vilja bjuda på världens finaste jordgubbstårta både i morgon när det är min sista dag på Hennes och när jag ska ha mitt släktfödelsedagskalas på lördag. Men! Även om det är den finaste och mest somriga och mest barndomskära tårtan i världen är den ju inte längre den allra godaste tårtan av alla tårtor.
Det händer ganska ofta - att mitt nostalgi- och jag-gillar-gammaldags-saker-jag brottas med den mer "tidsenliga" Linda. Mobilköpet var en sådan grej - länge trodde jag att jag inte ville ha något avancerat, tills jag upptäckte att avancerat inte alls var särskilt avancerat utan bara kul och jättebra.
En annan sån sak är att jag nu inbillar mig att jag kommer att nöja mig med att bohemshoppa second hand-möbler och roliga andrahandsprylar, samt älska att cykla till Lidl och Netto och andra lågpriskedjor för att jag fortsättningsvis kommer att ha såväl tid som liten plånbok när jag slutar på tidningen.
Får se hur det blir med det.
Jag har ju ännu inte flyttat in i en svartsotig allmogestuga trots att jag varje sommar babblar om att "livet var så mycket enklare förr" när jag besöker något knuttimrat friluftsmuseum.

Mindre kul & kul

Jag försöker för det mesta se saker och ting positivt, men ibland liksom hopar det sig framför hindret. Jag bara nämner tre saker - inte för att de på något sätt ska få påverka mig i negativ riktning - men bara för att...
1. Sjuhelvetes PMS
2. Lämningsvecka på tidningen
3. Grått och trist väder
Synd att det råkar sammanfalla med min allra sista vecka på Hennes. Det hade varit trevligare att få mysstäda lite bland mina prylar och liksom långsamt glida in i avslutningen. Nu blir en årsplanering för 2007 istället peaken på veckan och jag får väl panikstäda på fredag eftermiddag.
Som tur är finns det många roliga saker också att tänka på när korrtravarna växer sig höga och regnet hånar en utanför fönstret.
- Min nya Robbie Williams-mobil. Har ingen aning om vad modellen heter, men Robbie Williams fanns på kartongen och den har ett fantastiskt mp3-ljud. Jag som trodde att jag skulle klara mig med stora knappar och smidig sms-funktion...
- Efter lämning-vin och grill med Jennie och Magnus hemma på uteplatsen ikväll. Tack vare tak och filtar funkar det nog även om det skulle regna.
- Tjejmiddag hemma hos Anna i morgon. Ska bara försöka att inte avundsjuktänka på att de åker till Mallorca på fredag morgon.
- Mitt födelsedagskalas på lördag. Släkt, rosor och jordgubbstårta. Känns som jag är sju år igen!
- Alla trevliga saker vi ska göra i sommar: Åka till Helsingør, vandra med min pappa, softa två veckor i Barcelona, gå på Winnerbäck-konsert, träffa Lotta som kommer hem från Kina, äta kräftor... Och fiska. Läste en jätteinspirerande artikel om fiske i Sydsvenskan i morse och blev supersugen (ja, du läste rätt, Niklas!).
I morse upptäckte jag även att Magnus Johanssons "Du skulle ha gett honom allt" var en perfekt låt att vakna till.
Undrar vad det har blivit av honom, Magnus Johansson, förresten?

Trosbekännelse

När klockan närmar sig sex är det helt galet så mycket jag är sugen på. Alla goda, grillade laxar och thaikrispiga wokar är dock bara att glömma, för det måste gå SNABBT (för stort projekt att handla/för lång kö i fiskdisken/är måndag kanske dagen då det inte finns någon färsk fisk? och för jobbigt att finhacka fem sorters grönsaker). Weight Watcher-moussakan må vara guds gåva till... mig, men efter sex timmar har den karvat upp ett hål i magen som skriker och kräver omedelbar tillfredsställelse. Tyvärr gör de där torra knäckebrödsskivorna jag halvdesperat smular i mig vid fem-tiden nästan bara hungern värre.
Moussakan håller dock ställningarna som tidernas kanske godaste färdigmat. Jag verkligen ä-l-s-k-a-r den. Så fulländad. Så perfekt. Så god. Hade jag varit singel hade jag kanske ätit den varje dag. Till lunch och till middag. Åtminstone tre-fyra dagar i veckan. Det är nästan religion.

På fredag har de lovat att vi ska få bredbandet installerat. Det ÄR religion.

Söndagssnabbis

Väldigt snabbt inlägg på grund av väldigt osäker fuskuppkoppling.
Roligast och mest värt att rapportera är att jag kom in på Författarskolan vid universitetet i Lund!
Annat trevligt är att vi har målat palsternackafärg i tredje rummet, firat midsommar på en campingplats i Torekov och köpt en fin byrå till sovrummet.
Fem dagar kvar på jobbet... Känns lite konstigt och vemodigt men också JÄTTESPÄNNANDE!

Zzz

Inte särskilt mycket hinner hända när man somnar i soffan kvart i sju och inte vaknar förrän det är dags att gå att lägga sig...